Titta klart framåt

Svårt bryta ut den där speciella dagen. Den som gav mer än den andra. Ändock. Den här dagen med sitt innehåll. Så tydligt, så självklart. Uppenbart och som pricken över i:et. Hur lokal, regional och nationell konkurrenskraft stärks. Stärks på ett strategiskt och avgörande sätt. Ändå – tappas bort.

Märkligt när olika saker och ting blandas i samma och enda påsen. Och det uppstår en sörja, utblandning som inte leder någonstans. Ett särintresse som förblindar, låser och egentligen för oss alla baklänges in i framtiden.

Öppnar med sms till stabil person som i alla fall är känd att ha två öron. Hoppas givetvis på snabb återkoppling. Behövs klokskap och samtal och därför är det som enda vägen vända sig till de som äger klokskap och verkligen vill föra samhället framåt. Som att ha framtidens nyckel i handen och verkligen vilja vrida om låset och öppna för den rätta vägen. Spännande var det verkligen att få insikt i att tankarna också har bäring från den högsta näringslivsverksamheten. Avtalar tid med regional klokhet direkt till morgondagen. För samtal, dialog och fjärran från politiskt käbbel.

Drog ut, en del i alla fall. Borde lägga en hel dag – till att börja med – för inläsning. Torsdagen månne. Har så mycket avgörande litteratur få grepp om – och få fram reaktioner kring. Känns betydligt bättre få vara med och hålla i tömmarna istället för att passivt släpas efter.

Rent vatten, möjligt om viljan och aktiv handling går hand i hand. Provade idag med en insändare och se vart hän det lutar efter publicering. Ett försök få till startskottet på det helt självklara. Lösningen finns ju så nära. Liksom att rätt spelade kort också klarar av finansieringen.

Finns annat som mer är kopplat till vattennivå. Som i sin tur är kopplat till ett vattendirektiv. Inte omöjligt göra någonting åt. Länsstyrelsen; hallå, hallå. Händer inget av det självklara så är det givetvis ett eget uppdrag; slå på startknappen, skapa uppmärksamhet.

Finns andra avgörande saker som också Länsstyrelsen borde se som det självklara engagera sig i. Klart jag blir på hugget i morgon bitti. Söker någon av nyckelpersonerna så får vi se om det är två i tango. Ansvar och ödmjukhet i en och samma person vore väl sjuttsingen om inte det är det självklara, vinnande konceptet.   

Ingen träning. Idag heller. Men ändock den där korta cykelturen. Där litet måste få vara bättre än intet. Och tankarna kan samtidigt få vandra framåt. Redan till fredagen så hoppas jag få alla samlade. För mig känslan av att hålla samman och för massas del – givetvis att hedra. Tacksam att alla tre killarna i mångt och mycket tagit klivit att ödmjukt våga vara föredömen. Var och en på sitt eget sätt. Tre olikheter som i allt skulle backa upp varandra om något hotade den enskilde.