söndag 20 september 2020

En sommar söndag!

 

Upp i selen. Eller vad det nu heter när sovmorgon är möjligt – men avstår frivilligt. Kör 06 as usual. Med lite tillägg av X antal minuter. Men ambitionen lyssna in regionala nyheter på radion kl 06.30 blev inget- Inte på grund av mig utan p g a radiosändningen som inte existerade.

Proceduren också som vanligt med frukost etcetera. Och så då – tabata träning. Idag med gummiband. Helt andra övningar än vid föregående gummi. Och mycket bättre nu, liksom musiken! Krympande grupp? Idag endast nio. Fungerar ännu med kortbyxor, handlar väl om håriga ben. Nöjd med timmen, och det är väl huvudsaken.

Snabba ryck. Och därmed ombyte till torra kläder. Innan bilen fylldes på med skarpare saker och ting. Fordrades ju bland annat ammunition och vapen för att fixa provet före älgjakt. Och ansvaret för banan hade ju också vårt jaktlag. Och där fanns givetvis Mats som tar ett oerhört stort ansvar. Högviltsprovet anbefallt. Nöjd, serierna sattes lugnt och stilla in där de skulle vara. Hade ju räckt med ett – men ville givetvis skjuta mera för att känna än större säkerhet.

Annorlunda älgpass. Inspekterades av Axel. Och vi planerar tillsammans flytt ut i terrängen. Gott ha det på plats mot såväl vind som regn. Men innan flytt fordras några timmars mera handpåläggning. Innovationer ska aldrig förringas.

Hann plocka igenom ett känsligt material igen. Har mitt upplägg väldigt klart för mig. Men i ett lag ska alla komma till tals och ärlighet måste kombineras med taktik. Behandla aldrig någon annan på sätt som du själv inte skulle accepteras bli behandlad. En mycket enkel tumstock förhålla sig till.

Några möten med Ile. Det värmer alltid. Fylld av liv och upptäktsintressen. Charmig som få. Ger alltid mening även när/om det skulle kännas tungt. Undrar alltid om det finns någon annan i den här åldern som är tillmötesvis i samma underbara form. Och som ger lika mycket till alla!

Hade en hel del annat i planeringen – också. Som jag inte alls hann med.  Och inte alls – inte alls besviken ändå. För dagen blev ju fylld i alla fall. Av viktiga beståndsdelar. Gäller ju alltid leva så länge man lever. Med en stark tro på framtiden.

Läckage. Vanligt. På samma ställe. Mitt på parkeringen hade sommarbevattningen havererat. Några ställde upp och grävde fram ledningen. Som i alla organisationer – föreningar, inte alla som är aktiva. Vissa mycket mera. Hade de inte funnits så hade säkert ledningsnätet havererat efter alla de här åren.  Lite bortskämd må vi vara som matas på med sommarvatten. År ut och år in.  

Intet är som väntans tider. Barnen kommer vart det lider. Och mycket, mycket snart borde det vara dags. Klart jag ser fram emot det – också.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar