Ytterligheter. Klart jag
minns. Hur det var att bli ordentligt trött efter en lång arbetsdag med
asfaltläggning. När många ton skulle läggas ut. Samtidigt minns jag den
ordentliga tröttheten när jag suttit av ett långt sammanträde. Så uppenbart kan
man bli äkta trött av helt olika insatser. Klart är dock att i det andra
exemplet fordras inte speciellt omfattande svettband.
Gårdagens långa
sitta-still-möte ersattes av dagens som också hade samma stillasittande tema.
Tankarna vandrade ofta iväg. Rätt eller fel frågor? Strategiska frågor eller
mer tjänstemanna verkställande frågeställningar. Inte helt enkelt och lätt att
landa rätt.
Blev en hel del utbyte under
dagen. Mail som vandrade in och mail som måste sändas iväg för att kunna
hanteras inom rätt tidsperiod. Visa skrivningar fyllda av hätskhet och närmast
angrepp. Andra betydligt mera nyanserade och med avsikt att leda framåt. När de
egentligen kommer från en och samma bakgrund så blir det svårt hålla tungan rätt
i munnen. Fullt klart; en del vill hitta lösningar som bär över tid, andra vill
splittra och föra laget mot en helt annan organisation. När tydlighet och målsättning
inte överensstämmer med allas målsättning uppstår lätt hänt en splittring, en
klyvning – som egentligen är helt onödig. Hålla ihop, hålla samman, hitta en
riktning och tydlighet är inte alltid lätt. Avgörande är oftast ledarskapet.
Besöksdag. Ända från
Göteborg. Till och med Fotö. Avresa arla morgonstund. It´s a long way. Upp för
några arbetspass. Samtidigt som jag mycket väl känner till förutsättningarna.
Skulle vara möjligt avgränsa insatserna och få något klart. Eller engagera sig
i så mycket att det knappast blir några synliga resultat. Kanske det är enklast
äta en elefant i bitar. Svårt få i sig den hel och hållen.
Missade uppdateringen av
Covd 19 läget i min egen kommun. Brukar försöka vara med på tisdags sändningarna.
Alltid något nytt, alltid något som hänt – eller inte hänt. Missade helt idag.
Samma dag som meddelandet från huvudstaden var tydligt, pandemin spridit sig
igen!
Spred sig att det ryckte i
benen. Att jag ville ned på tabata träningen. Lite annorlunda nu med väta i
gräset och tidig skymning. Hade verkligen inte bästa spänsten. Vare sig i benen
eller någon annanstans. Men deltog och efteråt kändes det tillfredsställande att
ha varit med på passet.
Stort uppdrag, avgörande
uppdrag. Lägga fast den väg som vi borde vandra på. För att nå bästa möjliga
samhällsutveckling. Skolan är och kommer vara en av de avgörande byggstenarna.
Då gäller det att vi alla tillsammans lägger fast vägen som leder framåt. Gärna
prata, men också nyttja att vi alla har två öron. Och utnyttja den gällande
remisstiden som känns mycket kort. Kanske alldeles för kort. Samverkan och
samarbete är framtidens brobyggande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar