.....så finns ändå minnet kvar

En resa som ständigt pågår. Finns nätter, men de är ju till för at låta tankarna vandra vidare. Idag så vandrade vi vidare med ett gemensamt avsked av mamma med nedsättning urna. Kändes naturligt. Hennes resa här på jorden tog ju slut redan i mitten av juli månad. Ändå – stort – och än mer när det gick att samla oss alla på den här tilldragelsen. Mammas roll som både farmor och mormor var uppenbar för oss som samlades, liksom ytterligare en generation bort. Den generationen som representerades av Emil, Olle, Ilse och Leonie. Och det som var uppgrävt, så vackert dekorerat av Eva. Knappast någonstans i världen det finns en kyrkvaktmästare som bjuder mer på sig själv än vad hon gör. Aldrig nödbedd, alltid fylld av arbetslust för att bibringa än finare och större upplevelser. Hon gav vår släkts stund än högre dimensioner.

Nära till. Komma ned till Sörbyvägen för alla. Och ta den där stunden vidare tillsammans med kaffe och goda pajer. Och inser verkligen att hit hade mamma så gärna följt med. En gemenskap hon verkligen älskade. Ett av alla de där minnena hon lämnar efter sig. Uppskattade gemenskapen och gav till en god och fin gemenskap själv genom hennes sätt att vara.  

Missade på sätt och vis. Första träffen hemma hos Maria som verkligen seriöst tagit till sig uppdraget att tillse att just från vår grupp ska det finnas en genomarbetad och förankrad remiss på skolplanen. När den nu ska lämnas in senast den 21 oktober. Ikväll var det dags lägga upp arbetet, få till en fungerande organisation/tidsplan, inse också att vi ska behandla andra som vi själv vill bli behandlade. Givetvis finns det mängder med känslor bakom, men uppgiften handlar om at vara tydliga med vilken inriktning vi vill att skolan ska ha till 2030. Och vidare. Ikväll var jag inte med på tåget. Blev befriad av just Maria för att istället knyta dagen vidare med de som varit med på kyrkogården. Tacksam för insikten och att det inte handlar om svekdiskussioner. Hon är klok – hon.

Dagen i övrigt. Fyllde på med skrivning om nytt inlägg Storsjön. Men definitivt ingen publicering – ännu. Veckan som kommer får visa om det är dags då – eller vänta ytterligare en vecka.

Detsamma - sak - men på annat sätt. Analys om hur behoven ser ut framåt, samt hur behörig personal ser ut i omfång. Nu handlar det inte m skolan utan om omsorgen. Synpunkter tydliga hur tekniken ska komma in för att rädda framtiden. Den framtid som är så nära att nå, den går att nå genom att blott sträcka sig framåt.  

Batterier, också en realitet i framtiden. Men kanske inte blott genom att nyttja litium, kobolt och grafit. Finns alternativ i utvecklingsfasen. Som ligger mycket nära tillverkning. Alternativet långt utvecklat och skulle kunna leda till att vi i Europa inte längre blir helt beroende av Kina, av Asien. Kvalificerat – javisst – men ändå upplagt för smash. Fick ihop et härligt gäng och enligt mig själv så kom vi verkligen en bit på väg, ett steg framåt.

Ganska rent program över veckoslutet. Hoppas ju att det blir en massa tid med även barnbarnen. De verkar trivas ypperligt ihop. Utforskar världen med nyfikenhet och glädje. Efter natt blir det morgon.