Straff medaljongen

 

Resurser som är till för att nyttjas. Inte utnyttjas. En stor tillgång om allt för ofta slarva bort. Kan finnas många förklaringar. Oftast handlar det om dödsbon som inte klarar sin interna kommunikation. Och resultat blir då tomma hus. Hus som borde nyttjas till de egentligen är till för. Hysa familjer. Och samtidigt bidra till en än mer levande landsbygd. Ofta gäller det att någon utomstående knuffar på. Exemplen från bland annat Örnsköldsvik som Falkenberg visar vilken framgång de haft med sina speciella upplägg. Klart jag ritat ihop en insändare idag  

Blev som vanligt en del andra inlägg. Saker och ting teckna ned. Förmiddagens timmar går så fort. Lite hann jag knacka på det där om ska bli ett älgpass. Som Axel lovat skjutsa iväg mot sitt destany.

Så nära. Bara räcka ut handen så är jag på plats. Restaurang Strandbaden fick rädda lunchen idag också. Och nöjd, ett jättelyft vad gäller matkvaliteten. Tror de har en mycket kompetent kock nu för tiden. För blir aldrig någonsin missnöjd.

Inget surrande ljud. Inga maskiner som skar sig igenom buskarna. Tydligen en mellandag för Mickes gäng. Det har de verkligen förtjänat. På så många olika områden har de redan visat skillnad. Det som borde bli gjort blir nu gjort. I en hisnande fart till och med. Och framförallt – lärorikt för de inblandade. Får jobba – och studera- för sina pengar.

När olyckan är framme, när branden slår sig fast i någonting – då skriker vi alla efter brandkåren. Samtidigt vill de inblandade betala så lite som möjligt. Helst egentligen inget alls. Brand med dödlig utgång. I söderläge om Söderhamn. Det som kan hända kan tydligen också hända. När elden slår till så kan krafterna vara urstarka.

Eld i tre delstater i USA. Ödelagt precis allt, i en yta större än Västerbotten. De som drabbas riskerar inte bara sina liv utan även förlora alla sina tillgångar – sina liv – på andra sätt. Går inte sätta sig in i deras upplevelser. Bara så hemska.

Eld som tar ett flyktingläger med 13.000 personer. Personer som får dra ut i ingenting. Och ingenstans välkomna. Aldrig välkomna, någonstans. Välkomnas genom stängda dörrar.

Et problem som Sverige nu fåt på halsen. Två personer som tog sig över staketet till svenska ambassaden i Belarus. För tillfället utanför Lukasjenkos vansinnigheter. Men ändå personer som uppenbart inte vår egen ambassad vill ta till sig skyddsbehovet för.

En tur upp under eftermiddagen. Hem igen med frågan i skallen. Bygga eller inte bygga et riktigt älgpass. Måste tillfråga min jaktledare. Men platsen är ganska bra vald i alla fall.

Länge sedan. Stå där vid idrottsplatsen med speakermicken. Ringrostig. Eller utan den där kicken. Fast den kanske kommer, någon gång. Sista sparken ikväll. Från straffpunkten. Och en uddamålsförlust. Goodbye.