Dagar som räknas

 

Dagar med innehåll. Dagar med mer innehåll än andra dagar. Men innehåll på så olika sätt. Dagar med innehåll bidrar också till att ge livet mening. Men ibland kan det vara nog så mycket mening. Så att en till synes ledig veckoslutsdag tar mer än en fylld veckodag. Vilan är att ta när den bjuds. Känns till och med gott at gå till sängs och tänka efter vad som gjorts, om något gjorts. Och få tillfredsställelse den vägen. Somna med ett leende på läpparna. Fast sömnens tidevarv blir vanligtvis mycket knapp.

Finns saker och ting som också tär. När det brinner till och strategiskt tänk lämnas över bord. Långsiktigt blir det sällan något bra av detta. Mer som ett tomtebloss. Brinner till hastigt. Till synes lyser upp något som blixtrar omkring – men slocknar fort och övergår snabbt i ett mörker.

Att lyckas är ju att vilja, utan vilja så leder inget framåt. Men samtidigt är det absolut klart att vi också måste veta vad vi vill uppnå. Annars är ju viljan mycket bortkastad tid. Och då är frågan uppenbar – om det inte handlar om bortkastad tid.

Kylig morgon, blött i gräset. Men idag var vi i alla fall nio personer som mötte upp för morgonens tabata träning. Stel – lite överallt. Men klart jag gärna ville delta. Fast jag var själv – själv i kortbyxor. Observerade att de flesta också hade vantar på sig. Men allt det där kan väl få anstå till vintersäsongen?

Klart jag letade efter Ilse. Ville ha en kommentar om det idag kändes något annorlunda. Första gången för henne att någonsin kunna kalla sig stora syster.

Söndag. Hem kallar jag fortfarande Törnbloms i Hyttmarken. Trots att det var så många år sedan jag själv bodde däruppe. Minnen från uppväxten är starka och berör över hela livet. Minnen och trygghet som fortfarande berör starkt. Och till liten del, mycket liten del, så kanske jag fortfarande är en spelare i fortsättningens historieskrivning.     

Några samtal med Peter – händer inte speciellt ofta. Men samlas på plats och föra förutsättningslöst samtal. Känns absolut nödvändigt. Mejsla fram vad var och en tänker, funderar över, och därefter ta ett beslut som är framåtsyftande. Bra initiativ från Peters sida. Behöver definitivt inte vara något dramatiskt med detta heller.

Möttes tidig morgon av bild från Mats. Stort, kraftigt, fett arsle. Taget av en viltkamera. Och satt på ett djur. Ett vildsvin. Nu brer de ut sig mycket snabbt. Utan en fiende så väller de fram, och bökar också upp becerel. Utan fiende – men på annat sätt – vargen. Att älska natur och miljö. Visst. Men att älska så naturen störs och det byggs upp rädsla och för vissa djur en omöjlig situation – kan knappast vara någons seriösa viljeinriktning.

Lite knackning blev det. Dock för lite. I slutändan ska det stavas brukbart pass. Idag blev det inte så mycket gjort. Förutom närkontakt med en form av oattraktiva älgflugor. Kändes om de också följde med hemöver.

Och så fick jag träffa henne! 50 centimeter, 3.836 gram. Kollade in motsvarande bilder på Ilse. Så oerhört lik varandra de var/är. Och så himla stolt Ilse nu är över sin lillasyster. Men så har hon också instruerats, tränats i detta. Skolats in i eget rum så hon inte upplever att den lille tar över intresset från henne själv. Klart att jag gratulerar – och njuter. Säkert har den lilla tjejen själv valt exakt de föräldrar hon också vill ha. För at just bli integrerad i livet och alla livets möjligheter.