Mellandag

Mellanmjölk. Eller mjölk som surnat. Ingen höjdardag alls. Kanske det som ska vara en del av vardagen, för att mer uppskatta höjderna. Hade sett dagen som möjligheternas dag. Men blev ingenting som kom ända in i mål. Telefonsamtal a la myndigheter tog en hel del tid. Och med alla uppringningar så är det väl blott konstatera att jag tog mycket av statlig myndighetstid. Lite märkligt at et och samma ämne berörde så många att när samtal upplevdes avslutat var det någon annan som ringde upp. Ändå var vi knappast så mycket missnöjda mot varandra. Kanske handlade det om en konstig form av service.

Dagens krydda. På ett högst märkligt sätt. Person som uppenbart mår väldigt illa – och gör det konstant. Utsatt så många med alla dessa mest bisarra konstigheter. Blir en ny verklighet hantera. Har alltid försökt svara på mail, på telefonsamtal – oavsett ämne eller person. Men i det här fallet – bäst torde vara att över huvud taget inte agera. Men ändå diarieföra de uppstötta märkligheterna.

Mulen dag, mest hela tiden. Från morgonens täckta himmel till kvällningens försiktiga regnande. Kvällens cykeltur blev en våt färd. Rejält blöt vid hemkomst. Men ändå nödvändigt få veva de här kilometrarna runt, i alla fall. En tyst färd.

Normalt ordentligt med drag. När klassiska lagen Brynäs möter Djurgår´n i ishockey. Nu i en Södertälje turnering. Utan publik – i en match som Stockholms Stolthet vann med 3 mot 0. Men i själva serien ska det bli helt andra bullar!

Klart många tankar fanns kvar från gårdagen. Och det självklara. Tänka på utsläppen och försöka få tekniken arbeta för oss och mänskligheten. Ändå är uppenbart inte det självklara självklart. När tekniken finns och det finnsprofeter som ändå slåss för förbränningsmotorn! Och får med sig tillräckligt många personer för att lyckas med det konststycket. Kallar trollerinumret för fossilfritt. Då ryms tydligen mer eller mindre allting. När tekniken gör att det inte blir några utsläpp borde de flesta intelligenta nappa. När det också innebär att luften renas när den dras in i fordonet – så är det självklara självklart. Trodde jag – men icke. Inte ens för organisationen som handhar sjukvården. Och som rimligtvis känner till kopplingen mellan sjukdom och ohälsosamma utsläpp.

Att samla på mening. På minnen. Eller på andra former av något – till och med grejor. Kan bli mycket från år till annan. Smärtsamt kasta bort. Borde ju finnas värden som kan tas tillvara utan att ställa in sig i ledet av att blott kasta bort resurser. Men det senare synsätt är ju accepterat av en hel del. Och då ska det ju härska. Annars blir minen härsken.

Så mycket läsa in. Som inte blev gjort. Ny dag i morgon med en helt speciell insats. Känns gott att killarna möter upp mangrant och att vi tillsammans ger varandra vårt stöd. Uppskattar jag. Och vet att mamma också gör det om hon bara nu har förmåga få del av detta. På något sätt.