Också en dag

Onekligen en stor ynnest. Att få vara uppdaterad, få perspektiv, få reagera. Helt enkelt få reagera och på många sätt agera. Kombinera det individuella med att vara med i ett team. Känns delaktigheten. Ofta på agendan måndagar, i stort sett alla måndagsförmiddagar.

Ofta också återkopplingen, i tankarna. Vilka som kan spela i lag och ta olika roller. Eller vilka som ställer sig bredvid och agera un fair. Bland annat över facebook. Trycker på med ovederhäftiga inlägg och tänker inte längre än näsan. Men får acceptans för sina inlägg med gilla markeringar. Fartblindhet utan kreativitet. Knappast hedervärt i ett fungerande lag. Men alltid svårt ta i.

Bilder från torsdag-söndag. Från vänorten Varkaus. Önskar att det finns intresse, seriöst, för at få presentera intryck. Stora som små. Lägga ut trådarna och se om där finns vissa att ta fatt i. Vilket jag är helt övertygad om. Det finns mening i så mycket samtidigt som det finns så många möjligheter som inte får möjligheter att utvecklas.

Insatser. De som kan göra skillnad för individer. Där så många goda krafter kan lyckas – om det finns kompetens och samverkan. En nysatsning. Men där det behövs rätt personer på rätt plats. Första intrycket så viktigt. Dagens möte med våra tre nyanställda fältassistenter. Starka personligheter som kan såväl lyssna som agera.

Känns också positivt. Jag håller inte med i allt som sades, som framfördes. Tror faktiskt att olika åsikter berikar, bryter mot varandra och får resultatet bättre. Ja sägare klimat ger inte ens en krusning på vattenytan. Bidrar därmed inte alls till någon fart, inte till någon riktning, inte till utveckling.

Mycket läsa in. Men får det vanligtvis serverat i olika stycken – över lång tid till och med. Och så det här med rutin – på gott som ont. Annorlunda kallas plötsligt till Stockholm. Som en god vän gör. Utan framförhållning. Och redan till tisdagen tvingas ta ställning till ett sådant enormt omfattande material. Något om jag själv inte alls skulle klara av.

Första gången på nästan en veckas tid! Naturligtvis knackade på hos Carl-Henrik och fick närkontakt med Ilse. Lånade ut sin leksakshund. Så jag också fick ta en promenad med honom/henne. Och hann med besök hos mamma. Också det eftersatt – men satsar nu på tid onsdag. Och på hyfsat väder.

Första gången- på länge. Med till Österfärnebo på en sådan där utflykt med frågor. Varje vecka, ny by. Olika frågor, olika svårighetsgrader. Eller naturligtvis olika för mig själv. Kan en del, tror en del, och i andra delar – renodlade chansningar.

Kyndelsbäcken. Sen anhalt. Jaktlaget uppdaterades av Mats. Vad som gäller, vad som kommer att gälla. Relationsbyggande. Och visade det sig, för en väldigt nära relation. Handtag, famntag, klapp eller kyss. I övrigt. Passen utdelade, skjutkraven fastställda.

Fortsatt tittande. På de där gamla avsnitten. Bron som alltid håller. Mycket omskakande. Och oförutsägbara. Svensk författare till avsnitten. Hans Rosfeldt. Spännande.