Den som gapar efter mycket

Rullar vidare. Den långa stämman som hanterar så himla många motioner och program. Och en stämma som också är förberedd i många detaljer så att de beslut som tas håller redan fattade inriktningar. Också en form av avstämning att rörelsen ger stödet åter till partiledningen.

Idag så provades det ordentligt. Några inriktningsbeslut som spelades ut som regionala utvecklingsfrågor. Och som utifrån andra åsikters inspel – kanske inte direkt verkade förankrat just på regional nivå. Inspel, förankring till en verklighet, eller blott något annat?

Lite tillbaka blick också. Tillsammans med äldre personer som gjort skillnad och fick plockas fram från förr till nu. Hedersmedaljer som inte sprids i mångfald, utan som det är få förundrat att bära vidare. Du vet väl om att du är värdefull, att du är älskad för din egen skull. Så är det för alla, oavsett medalj eller inte. Att göra skillnad, låta idéer prövas i öppenhet. Mångfald som bygger på ärlighet. 

Onsdag 19-00, torsdag 08.00-23.00, torsdag 08.00-23.00. Blir antal timmar, och då är ju inte hela lördagen med ännu. Heller inte söndagen. Blir timmar på sidfläskets bakre parti. 35 timmar som förlängs med dagens påfyllnad – och söndagens. Kanske inte alls hälsosamt. Men timmar som ändå berör när olika personer fyller på sina profiler.   

Lite långt bort från avgörande fotbollsmatcher. Nu när säsongen gått in i sitt sista bolltjongande. Placeringar ska säkerställas, upp, ned eller kvar i samma serienivå inför 2020. Klart tankarna går till främst de lokala lagen. Och laget med genuint blå/gul färgsättning. I avslutande säsongen inför jubileumsåret.

Utrangerad efter lunch. Eller snarare efter eftermiddagsfikat. Kunde lämna ombudsmannauppdraget till ersättare som fixats av ombudsmannen. Lite svårt hänga med i karusellen. Namn in, namn ut. Till och från. Nyhet jag måste lära mig utav. Visste egentligen inte ens det var möjligt.

Hann åter till hotellet. Till och med kort besök på gymmet. Hade gärna velat lägga dit en ordentlig träningsdos söndag förmiddag. Men som kom beskedet, ombud igen. Så bara stämpla in. Får sova på tåget därefter.

Kvällsträff med alla från X län. Glatt gäng som såg fram mot kvällensbankett. Och trevligt blev det. Med glada människor som bjöd på sig själva.

Men oxfilé, eller vad det nu var. Min granne bredvid från Skåne klarade inte av at få loss något ätbart från sin bit. Jag skar utav. Rejält stycke. Tuggade, tuggade – och tuggade igen. Omöjligt få stycket att dela på sig. Tryckte till. Det borde gå svälja ned. Men blev totalt stopp. Tog mig genom hela lokalen och kände att jag inte kunde andas. Fram till två vakter. Slog mig själv på ryggen. Och de förstod!! Men de klarade inte av häva stoppet. Så kom en ny vakt framringd. Riktig bjässe. Kramade hårt – lyfte upp mig och så började jag få fram luft i lungorna igen! Per automatik – ambulans och två trevliga ambulanssköterskor. Försökte drafta dem till Gävleborg. Tog olika värden, pratade med doktorn. Jag fick vara kvar. Men så otäckt nära. Varit med om det en gång före faktiskt. Stort stycke då också. När jag smög iväg var just Hannah-Karin observant. Och grabbade mig bakifrån på toaletten. Himla tur jag inte låst i mig – den gången.

Efterrätt, underbar, trots upplevelsen. Och inte alla som har dansbandsmusiken direkt från Sven Ingvars. Men så är ju inte alla centerpartister heller! Skyll er själva.

I morgon är en ny dag – den också.