Full tank

Öste in full tank så där på kvällningen. Även en bil hungrar efter föda. Lite för ofta för plånboken. Men stillar aldrig sin hunger efter mer bränsle i tanken. Kostsamt men naturligt.

Även idag en välfylld dag. Med så mycket innehåll att formligen hungra efter. För att klara sig igenom hela långa dagen var det blott att ösa in än mer på frukost tallriken.

Etapp 1. Nyttjandet av infrastrukturen med fokus på kollektivtrafiken. Fast allt håller samman, som en helhet. Uppenbart att saker och tig måste prioriteras. Där prioritering handlar om att sätta före. Fordras tydliga prioriteringar. Och därmed också tydlighet i att berätta varför det och det inte kom med. Det senare uppenbart en bristvara. Eller helt lämnat åt sidan. Hoppas innerligt det finns förklaringar – någonstans. Lyfta fram dem på bordet! Onödigt självmål att tappa kraft genom att bli ifrågasatt. Borde finnas underlag, någonstans. Lyft fram. Korten måste kunna synas. Samma sak är det med frågorna kring drivmedel. Så himla enkelt berätta hur många som förolyckas i trafiken. Men fram på bordet med hur många som avlider på grund av utsläppen från drivmedlen. Med dagens teknik så borde alla ansvarsfullt arbeta för eldrift respektive vätgasdrift. Dolda agendor med bakomliggande orsaker är till för att bli avslöjade. Kan inte vara kul att riskera stå där med neddragna byxor.

Etapp 2. Trygghet. Som kostar och som måste vara organiserat. Handlar framförallt om bränder. Också om att rädda liv, på andra sätt. Som i väntan på ambulans, i trafikolyckor etcetera. Räddningstjänsten har enormt stort betydelse. När lagda kort rubbas måste den som gör det också ta ansvar. Ansvar handlar om så mycket. Definitivt ersätta det man tagit bort. Nu när man är förenade i en och samma organisation. Och tiden gått, inget skett. Tryggheten har inte hanterats i främsta rummet. Blott att erkänna. Fortfarande märkligt.

Etapp 3. Invigningen av Rapatac. Hann inte vara med på hela fredagsresan. Ändock; imponerad. Skapat något som ligger utanför boxen. Hur har det varit möjligt? Undrens tid är inte förbi. Moussa har gjort ett underverk uppenbarligen. Fått med sig helt rätt personer som klarat av det underverk som nu presenterades. Ungdomsgård – nej. Aktivitetshus – nej. Utan något som inte finns någonstans. Ett möjligheternas palats som kan vara skillnaden för precis alla. Definitivt platsar på de främsta positionerna i kaxlistan. Det enda negativa. Kom dit ganska sent och då var planerat möte bortblåst. Uppenbart inte så där viktigt. Och därmed inget möte att kämpa för. Ingen grund att stå på.

Blod tjockare än vatten. Glädjer mig på avstånd. Carl-Henrik, Elin och Ilse hos Nils-Olov, Simone och Leoni. Säkert de har en fin dag, fina afton och fin morgondag där nere – tillsammans. Gladde mig speciellt åt fotot från Elin. Visar på känslor av stor omfattning. Kanske i morgon kväll. Få berättelsen återgiven i ord. Från Nils-Olov och hans närmaste. Och då tillsammans med Per-Ewert o Lina också. Att bygga broar är också att ge varandra av sin tid, av sin närhet. Prioritera livet. Och därmed meningen med detta.

Få minuter. Men så viktiga. Mamma på sitt boende. Hann med att visa henne fotot från Elin. Viktigt för henne, och viktigt för mig. En del saker blev fel. Men det gör definitivt inget. Även hon känner värmen. Kanske Simone kommer till nästa vecka och har med sig den lille. Då skulle mamma skina upp precis som när Ilse kommer på besök. Små liv, stor betydelse.