Livets innehåll

Ytterligheter som omsluter sig över en och samma dag. En dag som visar meningen med livet. Att det viktigaste inte handlar om att samla prylar, det handlar istället om att samla relationer, minnen, närhet, ömhet.

Förmiddagen om att få vara med och ta avsked av en nära vän. Släkting. En person som gett så mycket av sig själv till så många. Levt sitt liv som en del i naturens underverk. Och så då idag ett tacksamt avsked. En naturens upplevare nu gått vidare.

För egen del. Förtroende. Känns som ett förtroende att få följa en person som dragit till sig massor av känslor –till den sista vilan. Och få göra det en strålande vacker dag. I en ljus lokal. Som fylls av väl vald musik. Ger så mycket i egen påfyllnad. Själ och kropp i ett. Som det oftast är i uppdrag som officiant. Fjärran från enskild persons missriktade förtal. De är inte många, de som vill grusa andras vägar. Hindra framgång, vara missunsamma. Men de finns, och är identifierade. Undrar mest hur de mår. Kan inte vara speciellt uppbyggsamt att ruttna inifrån.

Ärligt tack att få leda förmiddagens ceremoni. Vara en del av alla känslor som fyllde den vitkalkade salen. Att få vara en del av känslorna – det som man växer från.

Å andra sidan. På kvällen få möta den lilla tjej som blev född under veckan. Som innerligt öppnat sina ögon för att begrunda världen. Med dess innehåll. Så liten, så näpen, så god. Kommer göra allt och mycket mera för att stötta henne. Om jag får tillåtelse för det. Sa naturligtvis klick direkt. Hon kommer säkert charma alla med sitt nöjda ansikte. Mår direkt gott. Planerar in ett nytt besök redan i morgon – naturligtvis.

Mellan båda dessa punkter så vandrar vi andra vidare. Fyller livet med vårt eget innehåll. Med det som är det viktigaste. Det som räknas. Betyder. Och då måste det vara tillåtet stanna upp. Göra sina prioriteringar. Oavsett vad det handlar om. Livet är alldeles för kort för att inte levas. Levas på riktigt. Upplevelser är en del av detta. Den som inte vill leva detta upplevelsefulla livet borde dra sig tillbaka, skaffa en gungstol och möjligen också gunga försiktigt i densamma. Inte se sina egna demoner. Då görs allt så himla jobbigt.

Borde varje kväll. Men ikväll fick jag till det i varje fall. Promenad runt om i samhället. Antal möten, korta men välkomnande. Åter promenaden över Tomtas vägen, över Kyrkstigen. Andra promenadmarker än vanligt.

Ett glas rött och lite småtugg därtill. Fungerade det också. Medan TV innehållet fick dra förbi med stor eller mindre uppmärksamhet. För i morgon är en ny dag – då också.

Inga förhandlingar för mig. Det får FNs säkerhetsråd engagera sig i. Där ute i skånsk mylla. Med stor poliseskort. Avslappnade dagar – men hur det ska bidra till att lösa krisen i Syrien. Det torde vara det mest oskrivna kortet.

Avicii. Blott 28 år. Alldeles för tidigt att sluta andas. Men nu är det så i alla fall. Han och hans musik, kommer alltid leva vidare.

Följetongen Östersunds ordförande går vidare. Klart där finns något. Som inte kan bortförklaras. Men ni detalj veta vad det handlar om. Oklart.

Däremot inte oklart, vilket par som fick lämna Let´s Dance. Och själv var jag ju inte alls med – den här säsongen heller. Let´s Dance. Bra för hullet också.