36 - en lång tid

Lördag är liksom ingen vilodag det heller. Alldeles för många punkter i dagordningen för detta. Skulle gärna velat ansluta mig till Patrik och hans timme kring tabata träning. Skulle verkligen behöva det för den här avslagna kroppen. Men insåg snart att det inte fungerade gentemot dagens ordning. Skulle inte hinna.

En del morgonstädning på Carl-Henrik & Elins tomt. Främst måsta frigoliten plockas ihop. Bitarna som dansat runt för vindarnas olika kantringar. Men fortfarande en hel del kvar at göra innan det är s k anständigt städat. Den stora containern känns mer eller mindre fylld redan. Skulle gå trampa ihop om man ålade sig in, förstås. För det finns en hel del annat bråte som väntar på uppmärksamhet.

Trettiosex år sedan påstods det. Och då är det väl så. 36 år sedan jag startade först lokalavdelningen, sedan distriktsdito. För Afasiföreningen Sandviken respektive Gävleborg. Tid den går – fort. Finns massor med starka minnen från den tiden och för många år därefter. Nu är jag blott revisor. Och det tillsammans med Nils-Olov. Idag Årsmötet i Gävle. Och jag på plats med revisionsberättelsen. Ingen kvar, absolut ingen kvar sedan bildandet. Ändå kul träffa en hel del personligheter som bjöd på sig själva och sina egna historier.

Hann med att besöka mamma. Givetvis alldeles för kort tid. Går föra värdefulla samtal. Finns fortfarande mycket av hennes tankar som hänger samman med verkliga upplevelser. Och det där med barnet, något som hon också vill uppleva.  

Annorlunda eftermiddagsuppdrag. Officiant vid drive in vigslarna i Högbo. Kul och uppskattat. I varje fall från min egen sida. Kan bli en hit när Högbo marknadsfört möjligheten ytterligare. Nästa gång sägs till bli i november månad. Då troligen något kyligare. Idag en strålande dag. Som för känslor och löftesgivande. Champagne, bakverk, fotograf. Ett gott arrangemang. Givetvis lämnade jag garanti till de vigselpar som så önskade.

Klart tankarna också gick till Monica. Monica som alltid ger 100 procent för dylika uppdrag. Men idag tvingades lämna återbud p g a en släng av ohälsa. Håller verkligen tummarna. Så att hon är i fighting kläderna redan måndag eftermiddag.  

Middag hos Gun & Peter. Gav också möjligheterna att få träffa Ilse. Men inte hållit i henne ännu. Sådant gör man inte om hon inte överlämnas med förtroende. För då skulle det ju mer kallas kidnappning. Spröd liten tjej som redan har glimten i ögonen. Vad månde bliva. En härlig liten skönhet direkt. Kommer få en fantastisk uppväxt med två föräldrar som verkligen älskar henne djupt och varmt från första sekunden.

Två favoriter. Två förluster. Såväl Kais Mora som Falun torskade i innebandyfinalerna. Och jag kunde inget göra. Speciella favoriten Anna Wijk, ytterligare en silvermedalj. Undrar om hon orkar kavla upp ärmarna igen och gå för en ny final, och då finalvinst.

Missade också Årsundas bortamatch vs Norrala. Klar gästrikeseger med 6 – 1. Kändes skönt och förhoppningsvis också välförtjänt. Måste till en tre poängare för att eliminera förra veckans förlust.

En del uppdrag som väntar. Handling i handen idag som vi tar hand om under sena söndagskvällen. Lite overkligt om en verksamhet rullat på fyra år utan styrelse. Samt i brevlådan ett CV som väntar på att hanteras vidare. Klart jag bidrar om det är upp till mig själv.