En underbar söndag. Ett underbart
sällskap. Och skogen kallade. Blev Hyttmarken och promenaden söderut. Mitt
uppdrag blev att bära ved i ryggsäck. Lite annorlunda upplevelse. Känner ju bra
till platsen och hade också rekat. Ved fanns det noll utav. Ställde bilen och
tog promenaden. Uppåt innan vi nådde fram till Hornberget. Som alltid lugnt och
fridfullt. Här finns ständigt lugnet. Fika inklusive fixa till grillning och
korv. En trevlig stund tillsammans med Mats & Lena. .
Vandrade vidare, nedför – västerut. Ned till Rondell
hunden och vidare ut till kraftlinan. Lite osäkert när, var. Men efter lite
runta runt i skogen. Och leta. Så hitta vi fram till Sandkällan. Provade dricka
källa. Rent var det verkligen och om det påverkar mig att må ännu bättre får
väl visa sig. Även där var det stora sår i naturen efter bökande vildsvin. Lite
märkligt hur fort de brett ut sig. Liksom hur höga bequereltal de har. Får fortfarande betala för det där
j-liga kärnkraftsnedfallet 1986. Spred sig över oss genom regnet.
Letade oss uppåt Hyttmarken igen. Andra stigar, andra
upplevelser. Men trots allt så leder alla vägar till Rom. Och för oss så ledde
det till slut fram till bilen igen. Hann hem för en förberedd lunch. Och sätet
på soffan. För Stockholmsderbyt hade ju lockat dryga 41.000 personer på Friends
Arena. Och då var det inte mer med det hela än att vi kollade hemifrån.
Ödesmatch för Solnas svarta. Men redan från början tryckte de tillbaka Hammarby
ordentligt. Var liksom aldrig något tal om vilket lag som var starkast. AIK
back in business.
Fast trycket – likartat starkt. Kvällstid. Första envigen
i hockey. Finalen i Vi som vill upp. Bataljen från Örnsköldsviks palats. Och
liksom på fotbollen, hörbar, stark, mäktig intro sång. Framkallade rysningar.
Tufft blev det sannerligen. Hägrar ju den här SHL platsen som blivit möjlig
efter Brynas utträde. MoDo vs Djurgården, första finalen av en rad fighter.
Lång blev den. Nästa fyra långa perioder innan pucken satt i nätet för
avgörandet. Jubel i Ö-vik. Spiken slogs in till första segern. Men finalspelet
blott i ruta ett.
Snart vankas än mera av naturens upplevelse. Reportaget
kring TBE gjorde starkt avtryck. Räcker inte med en spruta utan det behövs
flera för att slippa det här som så starkt slår sig på hjärnan. Och därmed så
kan det bli en effekt – vad som helst.
Minnena starka från Burkina Faso. Och oroligheterna
fortskrider. Med än flera dödsoffer. En av världens allra fattigaste länder.
Och så utsatt för den här förödelsen också. Men hjälp från omvärlden? Vem,
vilka vill hjälpa de fattigaste delarna. Återigen imponerad av Lennart och
Stinas insatser där nere. Och till Svenska Kyrkan Sandvikens Pastorat som i
alla fall bidrar på olika sätt. Men så finns det starka personer som verkligen
krigar för ett bistånd som Lotta & Co bidrar med.
Klart man reagerar starkare när saker händer i städer,
områden man själv besökt. Nyheterna visade Oviedo Spanien med just omnejd.
Sådan grönska, sådana områden som är skogs beklädda. Eller var. Nu så mycket
nedbränt. Om det ska bli återställt så är det något som senare generationer kan
bli varse. För oss kommer det även fortsättningsvis handla om brända marker.
Vad händer egentligen i Gävle? På sjukhuset. På barnkliniken.
Fjorton barnsjuksköterskor har valt avsluta sina anställningar. Tydliggör så
klart att det är saker och ting som det inte står helt rätt med. Trolla fram nya
torde vara mer eller mindre omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar