Att vara - med - eller inte

 

Stor uppståndelse. Det här med skolavslutningen. Funnits en tradition – och ofta svårt när sådant ska brytas. Funnits till och från olika åsikter. Men dock aldrig mig veterligt i det egna området. Den blomstertid nu kommer. Tillhör avslutning – och den i närstående kyrkan. Också et kitt mot så många föräldrar. Liksom mor- far föräldrar. Men stora mängder elever så finns det liksom ingen plats över. För äldre generationer.

Där någonstans började det tydligen hagla en massa på facebook. Skarpa åsikter blandades med andra starka. Och mycket starka. Först höll skolledningen emot; inga föräldrar tilläts. Men när det blev mycket hårda inlägg så backade också ledningen – till att genomföra allt i respektive skola. Kyrkan får stå där tomställd.

Mycket reflektera kring. Bra eller dåligt med intresserade föräldrar? Bra eller dåligt med starka gemensamma minnen? Hade det kunnat skötts på något annat sätt? Vilka oerhört skarpa ord som sociala medier inbjuder till. Samtal och sans – finns det i sådan liten omfattning?

Tidig morgon. Inställelse klockan 07 hos Ilse & Lou. En ära att få vara med dem tills någon gång efter 09. Tjejer som strålar av upptåg. Skänker så mycket livskraft. Klart jag måste leta upp Leonie över Face time. Så de tre får mötas. Blir ju inte så ofta med den varan. Tyvärr. Men de umgås över den här tekniken som om de träffats varje dag.

Lång promenad. Inte alls så mycket bära. Utan Ilse travade med mest hela vägen själv. När det vankades glass på ICA. Och glass blev det med hem till Lou också. Fattas bara. Sol och glass är onekligen en bra kombination.

Många var det som ropade. Från dagis – bortom staketet. Kändes som det fanns en saknad av tjejerna. Och de också till alla barnen bakom staketet. Men helt utan förkylning så kan de nog få träffas på måndag igen.

Leken fortsatte på Strandbaden. För enklast gå dit och luncha. Tjejerna hittade två scener. Och uppträda det kan de ju redan nu. Men äta mycket, det var möjligen grenen endast för den yngre. Ett trevligt avbrott mitt under dagen, allt med de här jenterna är toppen.

Skulle kunnat göra mycket hemmavid. Men så mycket blev inte gjort idag – heller. Målade på en del av de omålade detaljerna på blomlådorna. Men kom ju inte åt allt p g a näten. Ropade i riktning västerut; Pingen när kommer du?

Eftermiddagsbesöket. Blev återbud. En operation krävde återbesök. Men fick i alla fall ett samtal och så kunde vi avtala ny tid, nytt möte. Vi har en hel del att konversera oss emellan. Förtroende och samtal. Då kan mycket uppstå.

Niklas – Niklas Friman. Nytt namn lära in. Ny back i Brynäs hockey. Plötsligt har det blivit så genom Manners entré: Finlands sak är vår. Hoppas på en spetsig forward också. Några platser lär det finnas kvar för att göra teamet fulltaligt. Går inte med alltför mycket utfyllnad. Än fler namn behövs i damditot.

Torrt. Hotar redan skördarna. Så det handlar inte blott om kriget där på andra sidan Östersjön. Årstiden kräver såväl sol som regna. Hoppas nu de som tillägnat Västerås sin dag fått en gemensam och minnesrik resa ned. Och åter. Varma hälsningar.