Att resa för vad

 

Går liksom inte så där helt bra. Köerna på flygplatserna – främst Arlanda – jättelånga. Eller längre ändå. Att flyga iväg handlar om att vara på plats fem timmar före avgång. För den som nu har ett pass förstås. Där är längden fram till passet i handen oändligt lång. Månaderna tickar aktivt iväg. Känns närmast som att svenska folket inte ska få sticka väg. Husarrest på annat sätt! Nationell inläsning.

Så tidig morgon. Tågade iväg norrut. Själv och inte med tåg utan per bil. Skulle ju ha kunnat tala med mig själv. Fast det fungerade i alla fall. Har åkt vägen så många, många gånger. Har tillhört så olika grupperingar över åren. Förändringar fast ändå inte. Fast nu vankas det en större förändring. The End på sitt sätt. Samtidigt är ingenting som förut. Och ska ju heller inte vara det. Leva i en historiebok bakåt är knappast fruktbart. Bättre överlåta till de som inte klarar av trampa upp nya stigar. Måste se det utifrån någon form av frisläppt. Släpp fångarna loss det är vår. Kanske får den där tryckta kartan igen. Som jag fått en gång förut. Länet som det såg ut annu dazumal. Exemplet som kanske finns där i några gömmor. Eller inte alls.

Kul har det varit. Äventyrligt har det varit. En hel del färgklickar har jag blivit bekant med. Men även anda som det är svårt uppbära känslor för – mera avslaget. Också en del av livets vandring. Får väl uppdra till någon revisor att kolla äktheten. Eller om det blott varit ett spel, en form av folkteater. Skulle kunna skriva en bok kring allt det här. Risken är stor att den skulle bli väldigt omfångsrik. Liksom att den skulle bli sann vilket säkert inte alla skulle orka med att läsa in.

Några inlägg – svårt åka ända till Bollnäs och blott sitta av en hel lång dag. Skulle aldrig klara av den typen målsättning. Funderat ofta vad de gör som aldrig ens begär ordet. Inga åsikter? Blyga? Inte läst materialen? Å andra sidan finns det tvärt-emot. De som formligen älskar sin egen röst. Och som låter mest för lätets skull.

Sista hemresan från folkhögskolan före sommaren. Men lär ha en resa kvar. Om jag inte har annat förstås. Tror det krockar med Antjé – och då vet jag vem som rimligen har fördel. Denna magiska person som har det där helt speciella.

Blev inget stopp i Sandviken. Var ju alltför sent ute. Och de som står längre upp på listan hade ju inget skylla på utan var säkert där med råge. Lagspelare som alla i grunden väl är.

Hemåt jag gled. Blev den där korta promenaden som får ersätta tabata missen. Blev ju repris på söndagen. Alltså inget alls. Allt innan jag släppte fram tröttheten och Törnrosa sömnen.