I t a l i a

 

Historia – givetvis. Då framme vid eftermiddagen kring statsministeruppdraget. Olika former av pläderingar. Och så då vid 15 tiden framme vid omröstningen. Där 173 s k riksdagsledamöter röstade rött. D v s emot att statsministerplatsen återbesätts av Löfven. Men grupperingen 173 drar uppenbart åt olika håll. Eller möjligen om korten synas riktigt. Så vill de bilda regering med Sverige Demokraterna. Annars fungerar ju inte matematiken i verkligheten. Så från avstånd har den konstellationen bestämt sig för att SD ska vara Sveriges nav!

Har försökt vant mig. Men ändå något hårdsmält att statsministerkandidaten kunde vara Ulf Kristensson med SD som partibeteckning. Och hur Moderaterna har kunnat kantra så dramatiskt sedan de hade en verklig och sammanhållande ledare. Fredrik Reinfeldt. Till en hållning av utanförskap, avståndstagande, driva ett synsätt som handlar om vi mot dom, rena rasistiska förtecken, späda på för hot och rädsla, bekämpa alla de liberala tankarna. Nationalism i sin egen inkränkthet. Framtiden är istället utmanande och innehåller så mycket av möjligheter!

När det blåser så bygger vissa vindskydd, andra väderkvarnar/vindkraft. Fanns en person som lyfte sig ur gruppmassan och vågade trycka gult. Men också medveten om att till nästkommande val finns inte personen med på någon vallista;

Riksdagsledamoten Nina Lundström (L) trotsade under onsdagen sin partiledare Nyamko Sabuni då hon valde att rösta fram Stefan Löfven (S) som statsminister. 

Orsaken:

”Liberalerna gav inför valet 2018 tydliga löften om att inte samarbeta eller regera med stöd av Sverigedemokraterna”, skriver hon på DN Debatt. 

Under onsdagen släppte riksdagen som väntat fram Stefan Löfven som statsminister. Mer oväntat var att liberala riksdagsledamoten Nina Lundström valde att trotsa partiledare Nyamko Sabuni och partiledningen och inte rösta emot Stefan Löfven som statsminister. 

”Liberalerna är ett oberoende oppositionsparti som arbetar för ett maktskifte och en ny start för Sverige”, skrev Nyamko Sabuni i en kommentar till Sveriges radio Ekot under tisdagen. 

Men i stället för att rösta nej tryckte Nina Lundström på gul knapp, vilket innebär att hon tolererar honom som statsminister. 

På DN Debatt skriver hon om orsaken: 

”Liberalerna gav inför valet 2018 tydliga löften om att inte samarbeta eller regera med stöd av Sverigedemokraterna. Detta var ett mycket viktigt budskap till väljarna även sett till mina egna värderingar”, skriver hon. 

Hon beskriver situationen efter valet 2018. 

”Att regera med stöd av Sverigedemokraterna var uteslutet för oss liberaler utifrån det vallöfte vi givit. Lösningen blev januariavtalet mellan Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Avtalet har resulterat i många viktiga socialliberala reformer”. 

Hon menar att vallöftet om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna grundade sig i värderingar som förstärktes av utvecklingen i Europa. 

”Orbán i Ungern agerade och agerar mot främlingar, judar, muslimer och hbtq-aktivister. I stark kontrast till liberaler har sverigedemokrater hyllat Orbán som en framstående ledare och förebild”, skriver Nina Lundström. 

Liberalernas partiråd har slagit fast att partiet i nästa års val kommer att verka för en borgerlig regering som även ska kunna samtala och söka stöd hos Sverigedemokraterna. 

Därmed flaggar Nina Lundström redan nu för sin avgång som riksdagsledamot. 

”En ideologisk liberal profil i nästa val som innebär att liberalerna öppnar för att samarbeta och för samverkan med Sverigedemokraterna skulle medföra att jag inte ser det möjligt att kandidera till riksdagen 2022”, skriver hon på DN Debatt.

 

I röstningens svallvågor kastar en profil fram Dörrmatta epitet mot annan person. Men det behöver ju knappast tas på allvar då personen med sina uttalanden redan har dom mot sig för Grovt förtal. Och det är ju uppenbart den linjen som driver henne vidare. Rakt in i buschen.

 

Speciell kvällning. Besök av Mats & Lena. Så länge sen. Men också bevis på att vänskap aldrig bleknar. Inte när den bygger på ärlighet och respekt. Sent kvällsdopp innan vi övergick till närmare samvaro och först nyttjade matbordet.

Sedan blev det naturligtvis EMs semifinal. Accomponerad av SVTs team. Så oerhört mycket bättre sändning än vad TV 4 kan producera.  Både vad gäller reporter på plats och bemanning i studion. Men hjälpte ändå inte till. England med hemmaplan – som i stort sett hela turneringen. Inga resor och publiken i ryggen. Räckte till en 2-1 vinst vs Danmark. På en i allra högsta grad tveksam – för att inte säga felaktig – straffspark i förlängningen. Genant steg in till söndagens final. Efter den här domarinsatsen, efter turneringsprogrammet;  klart jag kommer hålla tummarna jättehårt för Italien på söndag kväll. Viva Italia. Och tror jag har hela fotbollsvärlden med mig i detta – förutom möjligen Brexit ön.