Å så jentera

 

Femåring och sexåring. Skottskadade under lek. Då känns det mycket nära på. Och naturligtvis i hela mig själv. Meningslöst våld, gängkriminalitet. När det helt går överstyr. Då gäller det at inte vara på fel plats, vid fel tillfälle. Oerhört överrepresenterat – Stockholm. Den här gången Flemingsberg.

Skriken skalla efter fler poliser, kanske fler övervakningskameror, hårdare straff. När det är något sjukt bakom. Våld mot våld och effekten blir? Skillnaden mellan olika områden blir allt större. Klart att det finns mycket i receptet. Men framgångsrikt. Glesa ut bostadsbeståndet, få till varierad bebyggelse. Och naturligtvis också förstå at det är till landsbygd man ska flytta. För att få större chans bli en hel människa. Exemplen är så många. Men uppenbart är alltför många blinda för faktum. Problemområden blir inte minde med förskönad fasad, med fortsatt fullsuttna lägenheter i ett ensidigt boende. Det är fullt möjligt att ta beslut som leder positivt framåt. Vilken framtidsbild har femåringen och sexåringen som träffades så obarmhärtigt? Fysiska skador, psykiska skador? Barn är barn och får aldrig utsättas för det här!

Lite mer tveksam dag – idag. Tveksamheter från solens sida hur mycket energi som densamma vill släppa loss. En fin söndag men inte samma tryck på badstranden. Men givetvis inledning med tabata gänget och Helenas födelsedag. Kändes mer spänstigt idag mot igår morse. Om nu jag kan själv få nyttja ord som spänst! Men direkt därefter ett kort plurr rakt ned i vattnet. Måste nyttja närheten och fortfarande det härliga vattnet som även nu är helt fritt från algblomning.

Däremot inte fritt. Efter stranden men också upp emot husen ovanför badstranden. Sopor som slängts i alla möjliga former. Kanske det är tillägnat husägarna att ta reda på. Det finns utställda sopställ. Bara att fylla. Men fungerar kanske inte när individen själv är fylld av fylla.

Fyllde på under förmiddagen med vätska, vatten. På gravarna. Sällan torra då det finns bevattning från Fänjaån. Men vill lite mera samtidigt som jag dedikerar intresset till de som gått före. Rofyllt och en kyrkogård som glänser av Evas förnäma skötselfingrar.

Lunch tillsammans med Lou och Ilse. Klart det känns så positivt. Oavsett vilket humör de två flickorna är på. Skänker de mängder med att blott vara på plats. Men givetvis väntade de på Leonie. Speciellt Ilse.

Fantastisk bild på nätet. Som jag med glädje tog emot. Karl fått sin förstfödde. Namnet troligen Herman. En härlig familjekonstellation som nu har blivit en trio. Livet är framförallt vad man gör av det.

Tidspress. Påstås det i den aktiva jakten på etablering av batterifabrik. Volvo Cars tillsammans med Northvolt ska ju slå till någonstans. Fordras mycket. Logistik, tillgång till grön energi, arbetskraft, utbildningsmöjligheter, industritradition, kommunalt och regionalt intresse. Uppenbart har Gävle kommun på allvar tagit upp jakten! Bra jobbat och med stark framtidstro. Att en tidning samtidigt ger ansikte på negativ person som döljer sig bakom högre utbildning – är en helt annan sak. De har väl själva en helt igenom negativ röst/person som skapar osäkerhet i precis allt. Som får det allra mesta till Beck-svart färgsättning.

Tidskriften Fokus. Grundad 2005 av fyra personer varav Martin Ådahl är den ena. Nu i Fokus för att ha publicerat den värsta, sämsta och mest osmakliga artikel. Hatartikel mot Annie Lööf. Hat mot henne som person. Öppet och kväljande.

Eftermiddagen med Leonie, Ilse och Lou. Klart att fantastiskt är ett fantastiskt ord. Men räcker ändå inte till. De två första som verkligen funnit varandra och den tredje som provade på att gå utan något som helst stöd! Mer samröre dem emellan måndag, och, tisdag. Torsdag middag här hemma.