Förut lät det mycket inspirerande, mycket utmanande.
Någonting att se fram emot. Hisnande känsla. Men nu förbytt till något helt
annorlunda. Som också bringar med sig rädsla och en stark hotbild. Det här med
en tredje våg.
Och nu har den tydligen rullat in över vårt län. Tydligt
och obarmhärtligt. Tredje vågen med corona smittan. Som inte bara är som de
föregående vågorna. Utan nu uppträtt med något än värre – med en mutation. I
första hand den brittiska varianten. Fast mutationerna sprider sig alltefter
med ständigt nya namn, nya upptäckter.
Och drabbat. Till stor del Gävleborgs län. Det som inte
skulle kunna komma enligt antal snedseglare. Och nu här, pang, rakt på. En
pandemi är just en pandemi. Och i en utsträckning ingen av oss levande har
varit med om förut.
Klart att samhället kommer förändras. Hur vet vi inte
alls, inte med säkerhet. Men att det inte blir som förut – det måste vi inse. Gäller
många arbeten, gäller många olika former som tränger in i vårt skolarbete.
Gäller hur vi kommunicerar, hur vi deltar i konferenser etcetera. Också ett
stort steg för att acceptera och inse möjligheterna i digitaliseringens
verktyg.
Bättre förut? Nej, varje dag är en ny upplevelse, en ny
utmaning. Fylld av nyfikenhet inför morgondagen så är livet så förunderligt
utmanande. Gäller omge sig med personer som också drivs av möjligheternas
ledstjärna. Att se möjligheter när andra ser problem. Tänka nytt, fylla
tankarna med innovationer. Eller – släppa fram innovativa tankar – aldrig begränsas
av att det-har-vi-gjort förut!
Tänka till. Hur det känns tillhöra ett lag, lag med vilja
och engagemang. Ikväll var trupperna uppkopplade till teamsmöte. Intressanta
inspel. Klart det är något litet med endast ett obligatoriskt månadsmöte. Men
vi kan givetvis fylla på med flera. Men ändå – så tacksam till de som tagit sig
an uppdragen med ansvar och vilja.
Hade fullt veckoprogram. Men fyllde på med än mer. Så
märkligt att det finns plats med så mycket. Och mera kommer – med bestämdhet.
Kollade igenom ett remissmaterial. Även här tacksam ha en
medspelare som ger mig inspel, andra synvinklar, förslag om att ta bort, skriva
om eller till och med lägga till. Helt enkelt göra varandra bättre. Klart det
hade varit än mer stimulerande med et fysiskt möte, men saker och ting är ju
som de är nu.
Fysiskt möte nu när Brynäs damlag börjar slutspelet. Och
gör det med en klar vinst. Borde städa av motståndarlaget med klara vinster och
ingen förlust. För att sedan tåga in i semifinalspelet. Och får jag inte se dem
i nära upplevelse så måste möjligheterna finnas i TV sändning. För i år är
målet en glimrande guldpeng.
Tuffare program väntar Brynäs herrlag. För fortsatt
existens. Hört om 21 dagar med 11 matcher. Men kan det vara sant? Kan det vara
fair play? Återhämtning? Träning? Vila? Sömn? Resor? Familjeliv? Tydligen är
idrott a la ishockey inte den mest rättvisa idrotten.
När jag har möjligheten. Atlantic Cross. Norges sak är
vår. Berättelsen från andra världskriget ger närheten till vad som hände för
inte så länge sedan. Som var förödande för så många. Som aldrig får glömmas.
Brunskjortor har vi alltså haft för många av i historien. Stå upp i kampen mot
dårskapen.
SKOPs väljarbarometer. Sant eller inte – men mycket
intressanta utslag. Och en stimulans att jobba än hårdare. Allt hänger ihop.
Allt är så viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar