Monday as my bridge

 

Morgonstund har guld i mund. Egentligen är det så varje dag att vakna upp och känna att man är på väg. På väg till något viktigt, på väg till något utmanande. Varje dag är en dag att fylla med sitt stora innehåll. Och som oftast så viktas måndagar starkast. Så varför undantag idag? Knappast, bara ösa på.

Tidig morgon så blir det lång dag. Och genomgången idag kan kanske liknas med något som kommer stå närmast i historieboken. Och en historiebok är ju så där helt speciell, den skrivs ju alltid av vinnarna – så varför något annat just nu. The winners takes it all.

Bygga broar mellan generationer. Utmanande. Det som betyder att samhället är starkt. Alla behöver varandra.  Utan en länk håller ju inte en kedja ihop heller. Så elementärt. Ändå något som alla inte verkar förstå – inte klarar av att ta till sig.

Att allt håller ihop fick jag per mail igår. Från nära australisk vän. Regnbågen som så tydligt klargjorde att länder hör samman, kontinenter är varandras förutsättningar. Och att jag aldrig varit på den kontinenten hör liksom inte till. Är överallt i alla fall.

Och så ett Brynäs kapitel. Laget som inte får vara överallt. Utan borde ha en plats högst upp i serien. Men så i år en kamp om förnyat kontrakt istället. Vet att det inte alls räcker med senaste matchens tre poäng. Betydligt mycket mer måste samlas in i ladorna. Och tydligt att inställda tisdagsmatchen nu ersätts av annan match, samma tisdag. Dock utan kultbacken och härföraren Niklas Andersen. Härförare som han spelade senast. Då han spelade hårt, mycket hårt, närmast smällde på. Då kommer han främst till sin rätta. Finliret är aldrig på hans sida. Undrar ärligt om säsongen är färdigspelat för backklippan. Verkade på mig som en kvalificerad och komplicerad knäskada. En sådan där som påbjuder operation och mycket lång konvalescenstid.

Vet att jag kommer läsa, och läsa igen. Följa vd som händer, ända fram till nedsläppet tisdag kväll vs Örebro. Och när pucken släppts ned så vågar jag inte längre följa varje skär. Jag som den nörd jag är, aldrig missat en enda puckkontakt. Undrar lite om det här med nerverna är något som ökar med åren.

Kanske, kanske. Möjlighet se den där semifinalen i bandy. Men också inte fläcka ned gentlemannabilden. Avstå – kvinnorna först. Viktigt det också. Ta hänsyn och förstå att vi alla behövs. Kanske, kanske möjlighet i en fjärde kamp. Om det nu kommer behövas dylik kamp.

En order som heter duga. Volkswagens beställning i North Volt Skellefteå på batterier för 120 miljarder kronor. Kollar på bankboken, har inte alls lika mycket placerat där. Batteriindustrin, tydligen mycket av framkant.

Missar inte gärna. Atlantic Cross. Och imponerad av kvinnan på samma sätt som jag tycker kronprinsen är en sjuk fjant. Kan det verkligen ha gått till så här – eller blott en märklig omskrivning av vad som faktiskt hände. Norge vårt broderland. Som har så mycket tacka kronprinsessan Märta för.