För mycket fantast?

 

Blev att snabbt ta sig ut. Avgörande var att Bosse kom och ville diskutera antal frågeställningar. Kanske sex minuter kvar på Brynäs fighten. Ut – och en viss befrielse. Hade ju så mycket annat samtala kring. Och blev en form av ångestbefrielse. Vi hann vrida och vända på en hel del – Bosse och jag. Frågade inte ens efter att tassat in fem timmar senare. Frågade inte efter slutresultatet. Men så kom det då. Beskedet och lyckligtvis, slutresultatet 2-1 efter förlängning. När jag vandrade ut genom ytterdörren stod det ju 0-1. Orkade inte heller då jubla. Men kändes så himla skönt i alla fall. Plockade fram de avgörande bilderna på rörliga sekvenser från Expressen.

Måste tänka efter. Är det verkligen hälsosamt att vara så hängiven fantast att nederlag närmast tvingar fram ohälsa. Att idrott har blivit så avgörande och är allt annat än en gäspning. Har nog alltid varit – men blir uppenbart allt värre med åldern. Eller om det bidrar at jag alltid sett det här hockeylaget som en självklar kandidat till guldet. Aldrig, aldrig till att göra sorti till en lägre division.

Blir att ringa till min husläkare Börje och fråga vad som är hälsosamt. Blunda och bara trippa vidare i livet. Få något läkemedel för åkomman. Eller gå på någon form av terapi. Byta favoritlag finns inte med på dagordningen.

Bosse gav mig mycket. Historia, skötselansvar för parkmark. Strandskydd. Historia från förr till nu. Hur dåtid hänger samman med nutid och framtid. Tror det var lärorika timmar för oss båda. Och många garnändor att rulla upp. Får nog träffas igen för att tydliggöra vem som gör vad.  

Fick ihop många mosaikbitar. Hur det – eller om det – är tillåtit såga ned centralt belägna träd. När det handlar om ek. Och om – hur delarna sedan hanteras. Eller historia – om annat träd ska avlägsnas på grund av att det är dött. Inser att saker och ting måste hanteras i enlighet med kompetens – och finns inte den går det alltid ta en telefon och söka den kunskapsbiten.     

Annars – blott lördag. Nästan säkert redan före hur den normalt ser ut. Frukost, morgontidning, tabata och därefter den mer rejäla frukosten. Och sedan ordentliga doser av Vinterstudion. Idag också utflykt till Hyttmarken när Ilse var med. Hästarna drog. Men tjejen fortfarande lite rädd för dem – eller normal respekt. Kul att det finns intresse. Och som jag ser i blicken också finns hos Lou.

Svenskarnas stora intresse. Riktas alltmera mot skidskytte. Där det fort kan bli väldigt stora omställningar. Säsongen är lång. Och för de svenska damerna går det nu trögare. Stina Nilssons framgångar firades dock rejält. För en 22 plats! Mer uppåt resultatmässigt. Där Sebastian Samuelsson fortsätter dra det tunga lasset. Idag en fjärde plats.

Skakigt. Vulkanutbrott på Island. Så nära men ett område där marken till och från visar att det finns något under densamma. Som inte vilar i ro. Samma dag, men längre bort. Jordbävning utanför Japan som framkallade en tsunami. Vårt jordklot förtjänar respekt.

Förberedelse. Nu är jag i varje fall förberedd inför vårt arbetsutskottsmöte på söndag. Vad som ligger i vårt ansvar, vad vi kanske mera borde följa upp. Och vilket ansvar vi har för styrning och ledning. Drar vi åt samma håll blir vi oslagbara.