Dansen den går

 

Klart det smakar gott med silver. Och nästan lika gott med brons också. För när det handlar om världsmästerskapen då är ju alla de bästa med. Och så måste det finnas en uns av realism också. På 10 km skid VM för damer och på startlinjen Therese Johaug. Då är det knappast någon som ens i teorin har möjlighet konkurrera. En mils skidåkning och en vinstmarginal på nästan en hel minut. Tyder på skillnad, tyder på utklassning. Närmast en utomjordisk insats. Och numera också utan läppglans.

Men två svenska tjejer från Sollefteå på de andra två pallplatserna. Och som väntat med namnen Frida Karlsson & Ebba Andersson Märkte att jag är kapabel rysa och få håret resa sig på ryggen – även för silver & brons. Och på torsdag väntas ju stafetten. Med insikt att Johaug inte blir tillåten åka samtliga fyra sträckor för det norska laget. Även om lilla Johaug närmast är som ett ”monster” i spåret, så lutar det över för en blå/gul viktoria. Ja vi elsker dette landet, men på torsdag älskar vi Du gamla, du fria. De blåa och gula färgerna längst där uppe på himlavalvet.

Långt senare på kvällen. Åttonde avsnittet av åtta. Sverige – Norge kampen. Fyra skidåkare mot fyra från det andra landet. På svenska sidan Emil Jönsson Haag, Anna Jönsson Haag, Teodore Petersson, Frida Karlsson. Och det för mig så stora – Rjukan. Vänorten till oss i Sandviken, dit jag varit flera gånger. Och har mycket goda minnen från. Och mycket gärna skulle vilja uppta de nära kontakterna med – igen. Så givetvis blev det ett avsänt mail till bekanta där borta.

Gaustablick, Hardangervidda. Naturens underverk serverade så majestätiskt. Blir vi bara av med den här pandemin så riktar jag blickarna västerut. Och så fantastiskt härliga personer. Glada och positiva.

Diskussioner, analyser i den riktningen i vår kommunstyrelse. Kring frågor om framgång, tillväxt, attraktivitet. Till och med om inflyttning och industrietableringar. Problemet torde mycket hänga i att inte se sig själv i spegeln. I så måtto att göra allt för att vara anti-ambassadörer. I ett idrottslag skulle man hänga löst – eller till och med bli av med medlemskapet. Men kommunalt söker man stället större stöd genom att vara helt igenom negativ. Skillnad på olika.

Heldags teams möte. Fungerade ypperligt. Precis som det alltid gör när det handlar om möten där alla bestämt att själva mötet ska kunna genomföras. Har ju mött personer på regional nivå som har sin högst egna agenda. Att jäklas så mycket det går.

Morgonstund har guld i mund. Lite överraskad så där mellan 07 och 07.30. En känd röst som klingade ut i radioetern. Vår egen Helena, en av våra tabata ledare. Uppringd av Radio Gävleborg och på ett mycket trevligt sätt uttalade sig som ambassadör inte bara för tabata träningen utan också för Årsunda! Och givetvis önskade hon Jag trivs bäst i öppna landskap.

Provade sjunga den på kvällsträningen. Men tror hon tyckte den var bättre med Ulf Lundell än med undertecknad! Eller uppfattade jag det fel. Och så då försöket, att vår grupp skulle spela in ett dansavsnitt till låten Jerusalema. Men kanske inte når fram där riktigt – heller.