Starka berättelser

 

En dag är aldrig över förrän den är över. Starka känslor som sköljde in – rakt in i hjärtat. Men också sunt förnuft och ekonomiska avväganden. En kväll kring situationen för ensamkommande flyktingbarn. Samtliga ikväll var pojkar, samtliga var pojkar som kommit till Sverige 2015. Deras levnadsöden beskrevs i detalj – av dem själva. Men nu med en kraftig skugga över sina huvuden. Två åriga anställningar utan subventioner presenterade före 10 december. Eller kastas ut till intet. Eller i pandemitider – inte kunna kastas ut men driva omkring i Sverige utan möjligheter till studier, utan möjligheter till arbete. En mycket oviss framtid som de här killarna står mitt i.

Rekommendationerna var ganska samstämmiga. Sök arbete i privata företag med motivet att kommunala organisationer är stelbenta, tar mycket lång tid innan något kan hända. Att lagar och regelverk skapar problem. Trodde jag skulle vara med i panelen. Men icke. Insåg fort att det var skönt slippa stå där och försöka begränsa sina inlägg, undvika repliker. Men givetvis byggde jag mina strategier och börjar undersöka dem redan under morgondagen. Skicka-vidare-till-andra finns liksom inte. Bäst agera själv.

Svårt lämna intryck bakom sig. Borsta tänderna och sedan blott somna. Vet att de kommer förfölja mig många timmar bara i natt. Öppet, demokratiskt, mänskligt, humanistiskt-värdeskapande samhällsbygge?

Dubblerats. Med råge bara under en två veckors tid. Beläggningen inom sjukvården inom Covid -19 problematiken. Olika hur det slår i landet. Vi inte alls värst drabbade. Men ohyggliga siffror och bakomliggande utbrott som måste mötas med respekt. Respekt och åtgärder. Kriget mot det här viruset är definitivt inte vunnit.

Pandemin får också andra ansikten. Redan nu några kommuner som stänger grundskolorna och övergår till fjärrundervisning. Visar också hur sårbart vårt samhälle är i kvadrat i förhållande till skolor och skolors storlekar. Men det är möjligen inte alls et positivt inspel att kasta in – just nu. Däremot borde vi inse at just fjärrundervisning är en realitet som kommit för att stanna. Till delar. Och såväl på landsbygd som i stadscentra. Att skissa framtid utan att nämna ens ett enda ord  – känns mycket mer än konstigt.        

Skolans område i övrigt. Intressanta åsikter spelas upp utifrån remissens innehåll. Intressant läsa in. Även åsikter som inte alls helt delas av mig själv. Men åsikter som kommer fram är väl alltid välkomna i en demokrati? Inte bara åsikter som slår fast att mina egna åsikter är de rätta! Kritiska röster och nya tankar kan vi inte vara rädda för. Inte om vi är trygga i oss själva.

Beskrivning vilket samhälle vi kan möta. I olika länder, i olika städer. Berättelsen ikväll från Wien är förskräckliga bilder. Nedskjutningar av oskyldiga och okända personer. Vem, vad, vilket syfte. Kanske kommer delges fram emot morgondagen.

Nu lackas det alltmer mot den 3 november. Presidentvalet i USA. Valet mellan amerikanskt intresse att skåda sina egna navlar, eller om det finns intresse vara med som öppet, demokratiskt land. Själviskhet mot samarbete. Inte svårt förutspå i vilket läger jag känner mig mer hemma.