Vissa dagar känns det mera. Trots att så många dagar gått.
Naturligtvis fjantigt. Eller hur det nu kan stavas. Men nu är mammas konton
raderade på banken. Men definitivt inte minnena. Och de bryter igenom ofta och
uppenbart ordentligt idag. Tacksam för precis allt – så de här ekonomiska
tillskotten är definitivt inte det som räknas. Bara inom tacksamhetens område.
Måste väl vara det som gjort nedstämdheten. För det är ju
vad som kännas inombords och – även utombords. Som en form av begravning. Eller
vad det nu ska räknas som. Får väl se hur natten och morgondagen kommer te sig.
Det positiva är ju att det finns hjärta och känslor. Hoppas det inryms i många
andra också.
En våg av inlägg idag. Allt inom området – mer av det
digitala. Eller rent av – bara digitalt. Har ju under de här månaderna provat
med till och med heldagar digitalt. Det är verkligen arbetsamt – men givetvis
en verklighet. Möjligheterna inom teams och zoom är stora. Därav förundrad att
vår Region fortfarande är låsta till Skype? Kanske p g a det regionala
utvecklingsansvaret. Eller tvärt-emot.
Lade fast nästkommande kommunstyrelse till en digital
variant. Trots alla försök plocka bort vissa ärenden så kommer det bli en
välfylld dag.
Än mer inlägg kring kommande regionfullmäktige. Nu landat
i åtminstone en första dag i fysisk miljö. Men ändå reducerad församling.
Skulle vara mer än förskräckligt om den dagen blev smittohärd. Intressant kväll
med vårt eget gruppmöte. Hoppas det blir en del om konkreta frågor för oss och
inte bara om formerna för.
PMR eller inte. Provade ändå ikväll med en timme i tabata
gruppen. Efter en hel veckas bortavaro. Nöjd med egna insatsen som dock inte
var 100 procentig. Kunde ju vara med och hade en andning som också fungerade.
Ikväll inomhus på den klassiska Rotundan som Årsunda IF har som varumärke.
Inomhus då regnet det bara öste ned. Höstligt. Inte alls
så mycket vinterlik afton trots att vi befinner oss dryga vägen in i november
månad.
Gratuleras redan! Idag Gun Britt med en vacker blomma.
Buga och niga – får ju inte krama längre. Och längre ifrån hälsningar med
vinsmak från Melbourne. Inte illa. Nära bekant sedan 1989. Åren de går men närheten
består till personer som betytt så mycket – och som även framledes kan betyda
så mycket. Joanne skulle ju komma besöka redan i somras. Men en elakartad
pandemi kom ju emellan.
Speciellt att vänta. För intet är ju som väntans tider.
Och söndag kan det ju bli en verklighet få träffa alla killarna och deras
respektive. Sker ju inte alla dagar. Men när det sker så gläds jag enormt.
Stora förväntningar. Trots motståndet. Frankrike på
bortaplan. Enorm motståndare. Och räckte till slut inte ända fram. Sverige nu
ute ur A gruppen i Nations League. Men ändock klart godkänt enligt mitt sätt
att se på fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar