tisdag 17 november 2020

Kommer alltid kännas

 

Vissa dagar känns det mera. Trots att så många dagar gått. Naturligtvis fjantigt. Eller hur det nu kan stavas. Men nu är mammas konton raderade på banken. Men definitivt inte minnena. Och de bryter igenom ofta och uppenbart ordentligt idag. Tacksam för precis allt – så de här ekonomiska tillskotten är definitivt inte det som räknas. Bara inom tacksamhetens område.

Måste väl vara det som gjort nedstämdheten. För det är ju vad som kännas inombords och – även utombords. Som en form av begravning. Eller vad det nu ska räknas som. Får väl se hur natten och morgondagen kommer te sig. Det positiva är ju att det finns hjärta och känslor. Hoppas det inryms i många andra också.

En våg av inlägg idag. Allt inom området – mer av det digitala. Eller rent av – bara digitalt. Har ju under de här månaderna provat med till och med heldagar digitalt. Det är verkligen arbetsamt – men givetvis en verklighet. Möjligheterna inom teams och zoom är stora. Därav förundrad att vår Region fortfarande är låsta till Skype? Kanske p g a det regionala utvecklingsansvaret. Eller tvärt-emot.

Lade fast nästkommande kommunstyrelse till en digital variant. Trots alla försök plocka bort vissa ärenden så kommer det bli en välfylld dag.

Än mer inlägg kring kommande regionfullmäktige. Nu landat i åtminstone en första dag i fysisk miljö. Men ändå reducerad församling. Skulle vara mer än förskräckligt om den dagen blev smittohärd. Intressant kväll med vårt eget gruppmöte. Hoppas det blir en del om konkreta frågor för oss och inte bara om formerna för.

PMR eller inte. Provade ändå ikväll med en timme i tabata gruppen. Efter en hel veckas bortavaro. Nöjd med egna insatsen som dock inte var 100 procentig. Kunde ju vara med och hade en andning som också fungerade. Ikväll inomhus på den klassiska Rotundan som Årsunda IF har som varumärke.

Inomhus då regnet det bara öste ned. Höstligt. Inte alls så mycket vinterlik afton trots att vi befinner oss dryga vägen in i november månad.           

Gratuleras redan! Idag Gun Britt med en vacker blomma. Buga och niga – får ju inte krama längre. Och längre ifrån hälsningar med vinsmak från Melbourne. Inte illa. Nära bekant sedan 1989. Åren de går men närheten består till personer som betytt så mycket – och som även framledes kan betyda så mycket. Joanne skulle ju komma besöka redan i somras. Men en elakartad pandemi kom ju emellan.

Speciellt att vänta. För intet är ju som väntans tider. Och söndag kan det ju bli en verklighet få träffa alla killarna och deras respektive. Sker ju inte alla dagar. Men när det sker så gläds jag enormt.

Stora förväntningar. Trots motståndet. Frankrike på bortaplan. Enorm motståndare. Och räckte till slut inte ända fram. Sverige nu ute ur A gruppen i Nations League. Men ändock klart godkänt enligt mitt sätt att se på fotboll.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar