23 november

 

23 november, en måndag. Men mycket, mycket mera. Namnsdag Clemens har det ju alltid varit. Massor med olika hälsningar, olika grattis. Ingen tyckt synd om att åren går. Men mycket, mycket värme. Måste kolla igenom – igen – tisdag afton. Om det blir tid för detta. Väldigt mycket grattis på Facebook. Nära och kära, de längre ifrån och än längre från. Men erkänner öppet; Tacksam för varje enskild hälsning. Kan liksom inte bortse från at värmande ord och ger den där värmen. För någon timme sedan 170 stycken. Men verkar ökat hela tiden! Blir nog svårt tacka var och en enskilt – men gr ju göra det unisont. Avvaktar dock tisdagen först.

En hälsning, ett leende, en ögonkontakt, en beröring, en kram, ett ögonkast, att bry sig – det som avgör så mycket och ger meningar till precis allt. Skillnad på att vara människa mot att vara någonting helt annat.

Kunde ha varit kvar än längre på Högbo Bruk. Kunde ha badat, ha bastat, ha bubblat igen. Men det fick istället bli en lång och gemensam frukost. Innan bilen bar av hemöver. En liten tjej hade fattats bland annat mig – Ilse. Tre fantastisk små tjejer men en som inte var med de här dagarna, timmarna. Och med lite förklaring så ville hon gärna följa med över. Fisken med alla dessa tillbehör verkade tilltala henne ordentligt. Fast mest var det viktigt – inte släppa närheten till sin egen pappa.

Vinkade iväg. Leonie med sina föräldrar – när de satte kursen mot Åkersberga. Lite undrande när de kommer åter. Veckan före julaftonen. Den då tillhörande helgen. Hoppas saker och ting håller när planeringen verkligen numera kan kullkastas av något helt annat. Det som finns där och som ingen vill ha. Men som det aldrig går att bortse ifrån. Nu fick Leonie dela ut sina kramar, sina leenden och sin vidunderliga värme. Och därefter, out, out and away.

Blev några teamsmöten idag också. Skulle ju egentligen hålla mig undan allt sådant. Men undantag från det som var bestämt – sådana kommer alltid. Första mötet landade in väl, så några tog stafettpinnen och fixar till det mesta på allra bästa sätt. Andra fanns det lite olika uppfattningar kring. Men utlovad nytt samtal denna vecka redan så då kan vi jobba fram en ny spännande text innan beslut har att fattas.

Knappast överraskad. Hitta Emil i stallet tillsammans med det lilla Gotlandsrusset. Och om två år skulle det bli åka av – var vad Emil utlovade. Skulle bli det nya oslagbara ekipaget.

Packa pappas kappsäck. Eller tvärt emot. Packade sent upp och fixade plats för varje tingest ordning. Några dagar var förbi och ny tisdag vankas. Alla tack för fina inlägg får jag publicera från och med tisdagen.

Natti, natti