Kraftiga svängningar

Ny vecka, nya utmaningar. Känns bra när bågen spänns. Dessutom när vi ser det här med framtiden på likartat sätt. Blir lite märkligt då när någon kommer med sina quick fix lösningar. Och samtidigt tror sig bli sanntrodd. Det där att kraftigt gena i kurvorna. Att se allt det som borde göras, att ha en speciell verklighetsuppfattning. Nästan lite överjordiskt.

Först telefonmöte. En del information som lämnades var verkligen intressant. Lyftes in i verkligheten. Mötet som håller samman det lokala-regionala med det nationella. Renodlat informativt och inte utvecklingsbaserat. Positivt också när en anställd hos oss lyfts fram på ett positivt sätt. Det som är så viktigt för att få en person att växa. Mer av sammalunda.

Positiv förmiddag. Tror allt mer på tydlighet och modernt ledarskap. Att leda genom att kunna ställa de avgörande frågorna. Vara tydlig med att det behövs sättas konkreta mål för att arbeta efter. Förstå vikten av fungerande organisation och därmed den allt viktigare tydligheten.

Viktigt avsnitt. Hålla ihop, hålla samman, bygga gemenskapen och betydelse för alla att behöva varandra. Ung som gammal, stad som land. Att förstå varandras olika roller. Enkelt påstå – svårare leverera i verkligheten. Finns et material så måste det finnas verklighet bakom. Enbart pappersprodukter utan egentligt innehåll är intet att ha.

Mycket av knepighet. Känner väl till lunchen, men efter det. Åter på linjen vid kvällens eget partimöte. Väl uppdaterad. Liksom hemresan och fortsättning med kvällsmat och vad som hände på TV:n. Något senare, kopplade upp till dansk/svenska serien igen. Bron lyftes fram. Gick bra så länge. Men plötsligt så blev det illamående. Starkt. Fick vatten att ringa. Men det otäcka – allt var som i ett hölje, helt borta.  

Illamående helt pang på under fredagsfilmen. Kom plötsligt och ökade i omfattning. Det glas vatten som sträcktes fram var liksom intet. Hävde inte alls illamåendet. Och än värre – tappade på sitt sätt minnet! Allvarligt? Bara ringa 1177 och vänta i den långa kön. Klockan gick och närmade sig halv tolv innan jag väl kom fram. Fick ge min bild av vad som hänt, vad jag känt, en nulägesuppdatering. Gjorde allt för att få åter minnet från vardagen. En upplevelse jag verkligen inte längtar tillbaka till. Och heller inte önskar min ovän – om jag hade någon.

Så svårt minnas. Vad hade hänt, vad hade jag gjort under dagen. Jättekonstigt. Blev att sent sätta mig i kön. Numret 1177. Kom fram och fick berätta. Och uppmanades ringa akutnummer istället. Vad hände – egentligen? Blek, inte kallsvettig, svårt fixera ögonen. Tog tid klarna till. Och berätta vad som hänt – kom tillbaka med en hel del repetition. Och beskedet att ambulansen skulle komma och säkerställa mitt eget status! Dramatiskt. Sänder in mina rader ovetande hur natten i övrigt nu kommer te sig!