Den lilles dag

Å regniga dag. Eller i varje fall regniga natt. Vaknade med vattenpussar ute efter Sörbyvägen. Men vad är regn när det skiner upp så enormt och kosan styrs mot Mörby och Nils-Olov & Simone med deras lille nyfödde tjej! Då skiner solen, åtminstone inombords, men tydligen också ute i naturen. En sådan här speciell dag som det helt enkelt inte kan låta bli. 

Redan i Gysinge kom där en skaplig skur. Och så höll det på, till och ifrån. Skötbord nere på IKEA Uppsala blev ett kortare stopp. Innan vi rullade vidare de återstående milen ner till Mörby.

Det var sannerligen inte en hägring. Utan en helt underbar tös. Född måndagmorgon. Först i morgon bittida en vecka gammal. Säkert tycker de flesta att barn är söta. Men här – fantastisk. Liten, välmående och med så tätt mörkt hår. Plockade hem många bilder över min mobilkamera.

En halvtimmes promenad där nere. Med barnvagn. Också det kändes stort. Men den lille sov hela tiden och verkade mest mysa. Vaknade först vid hemgång. Och då handlade det säkert om hunger. Tutta fullt ut. Men också befriande för Simone när det spände som mest.

Lite avsked på sitt sätt. Sista gången där i lägenheten. Nu väntar ju ett hus. Köpet klart och flytt i slutet av månaden. Bra på sätt och vis. Men också tvärtemot. Har ändå inte helt släppt förhoppningen om att få dem hemöver. Får väl låta dem själva inse att närhet till barnvakt inte är att förringa. Räcker att de bosätter sig i närheten. Men inte alls så det blir som hem till byn. Navelsträngen är ju ändå redan klippt. Och låt Hem till byn stå för vad det ursprungligen avser – vara en gammal TV serie.

Gällde säga hej då till den lilla innan vi vände åter norrut. Uppenbart hade det regnat under tiden vi var därnere. Men hade ju bara ögon för henne så det blöta missade jag helt och hållet.

Visste direkt var jag skulle spurta in. Direkt in till Elin & Carl-Henrik för att få veta om Ilse fortfarande var uppe. Vilket hon var! Lite pratstund, lek och samtal med henne innan hon skulle nattas. Och en ny fantastisk minnesbild att lämna in i minnets arkiv.

Måndag väntar med sina spännande handlingar. Ögnade igenom dem igen. Fyller på med än fler frågeställningar mot de jag fann angelägna redan igår kväll. Men så mycket. Kan inte påstå att jag är väl bekant med varje enskild rad. Men tillräckligt för att ställa frågor.

För nu rullar det ju på. Det ena efter det andra. Risken är ju att det blir för mycket. Tror att det är på tiden att värdera. Vad som är viktigare än det andra. Helt enkelt prioritera. Om det nu är något enkelt med det.   

Skynda dej älskade, skynda att älska, dagarna mörknar, minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut.

Att vänta är en konst. Men definitivt en konst man alltid ångrar. At inte våga är att förlora sig själv. Det är enbart den som vågar som kan vinna.