Högbo, bäst i klassen

Nya opinionssiffror. Som utlöser diverse skakigheter. Med säkerhet. Klart att det inte erkänns – för då skakar det än mera. Men någon form av lugn kan de definitivt inte utlösa. För en organisation stavas de Juholtnivå. Han som sedan fick en enkel biljett till Island. Men då var det desperation, så känns det inte riktigt idag.

Lät romantiken flöda tidigt. Mycket sällan få förrätta en vigsel redan klockan 08.00. Men idag var det dags! Kändes som en bra början med romantikens tårar och känslor. Skönt få vara den som utlöser desamma. Hedersuppdrag.

Hoppade till, mindes. Det där med blodförgiftning. Fick ny berättelse idag efter det där hundbettet jag fick mig berättat i måndags. Snäll hund, men hund som hade ont, verkligen ont. Och så högg den till – utvecklade sig till blodförgiftning. Men idag förhoppningsvist hävt efter operativt ingrepp.  Kan bara på avstånd tycka synd om den som drabbats.

Lärorikt, och imponerande. Förmiddagen i Högbo. Firma Tomas/Arne förde oss in i nuläge – och framtid. Det är inga klara och förutbestämda vägar som fört Högbo dit man är idag. Men mycket kompetens och innovativt tänkande. Där inget tydligen är omöjligt. Möjligen tar det omöjliga litet längre tid bara. Flera borde lära sig att våga – våga gå utanför det invanda.

Men framtid med blicken också i backspegeln. Bevara arvet, traditionen, kulturarvet. Att utföra diverse ceremonier med iförd skrud från förut. Självklart och borde inte behöva påminna. Kallas för varumärke.

Kommunalt varumärke var det inte när jag fick titta ut från översta våningen i Stadshuset hur en omfattande polisinsats utfördes i verkligheten. Med två polisbilar och en piketbuss. Uppradandet av de misstänkta mot väggen, genomgången av privatbilen. Som hämtat direkt ur en amerikansk deckarserie. Påminde om hur det var när jag själv utsattes en gång i tiden efter Ryggenvägen. Fortfarande en helt otrolig historia/minnesbild.

Breivik – en högerextremist. Och så nu en annan dåre med samma sjuka åsikt. Dödade rakt av i Tyskland. Morden draperades på ett café. Extremisten tog väl också sitt eget liv. Vilket är en föga tröst för de som så fegt sköts ned.

Några dagars bortavaro. Men idag i varje fall hälsa på mamma. Och blev ett mycket bra möte! Tror det kändes bra för henne, men säkert än bättre för mig. Liksom mötet med Ilse. 2 år den 17 april. Briljerade idag med att kunna räkna från 1 till 10. Kan verkligen en 2 åring göra det?

Bestämde mig. Ingen tabata ikväll. Alldeles för förkyld. Istället blev det en promenad. Och ett angenämt samtal med Robert. De har bestämt sig! Rätt person på rätt plats. Här till och med två. Biträder till 100 procent om det nu anbelangar mig. Kvällen avslutades utan Brynäs match. Behövde inte låta nervtrådarna vibrera mot varandra. Nu när favoritlaget inte hade någon fight själva. Därmed kunde man heller inte fightas för en enda poäng. De som för tillfället är hårdvaluta.