Viva la France

 

Solen går det knappast klaga på. Fast orkade med att skänka värme - gjorde den ju inte. Varm fredag, kyligare lördag och betydligt mycket kyligare söndag. Vanlig morgon – som den brukar te sig söndagar. Mindre frukost. Över till skolgården och plats i stabila gänget. Idag var det Nina som ledde övningarna. Lite annorlunda och helt annorlunda musik. Kände verkligen av lördagsövningarna och dagens kommer med säkerhet leva kvar – de också.

Alltid många intryck. Med Åshuvudet i blick. Full förståelse för att området aldrig kan komma bebyggas. Absolut kommunens mest värdefulla område. Låg bonitet som är grunden för alla 250 år gamla tallarna. Unikt rullstensområde. Kommundelens vattentäkt som inte någonstans i den riktningen tillåter bergvärmeborrning. Och vilket enormt nyttjat strövområde! Dessutom Kyrkskolans populära fortsättning som skolgård. Naturens kraft, naturens skönhet. Multiplicerat med varandra.

Försökte erbjuda mig. Men nådde inte fram. Erbjöd barnvakteri så att föräldrarna kunde springa ut och träna. Men inget intresse. Elin skulle ju in för padel spelande. Men fick till antal minuter med flickorna. Och det räknas stort.

Söderut gled bilen. Grav i Österfärnebo som skulle möta våren än mera. Och så då Österbor och katterna som verkar vräka i sig allt som serveras. Nya portioner ute i ladan så det förhoppningsvis räcker till inför hemkomst Amsterdam. Och då kanske de också vågar gå in i huset. Det konststycket ligger utanför mitt kompetensområde.

Fanns att göra. Men blev enbart lite inplastning i en av de stora blomlådorna. Visar i alla fall att det fungerar. Kan bli en del av sysselsättningen kommande veckoslut. Fram till dess, fullchokat. Blir en kommande välfylld vecka. Finns att läsa in, skriva ned. Har tid under söndagskvällen som måste nyttjas.  

Finns andra rapporter, från andra personer. Som hitintills lyser med sin frånvaro. Lite märkligt om man reser iväg och representerar en grupp – ett geografiskt område. Och inte har någon form av skriftlig rapport. Nybrovikens is – där kanske finns plats för glidare.

Nyheter. Det som händer och inte borde ha hänt. Dagarna går sedan Ryssland invaderade Ukraina – 24 februari. Dagarna går men hemskheterna minskar inte. Största fokus fortfarande på Mariupol. Ryska massakreringen fortsätter. Ingen ut från det belägrade stålverket. Då vankas antingen ryska stålkulor eller rysk misshandel. Märkligheter att världen fortfarande kan tillåta en bödel som ledare av ett land. Förstörelse, mord, avrättningar. Tvärt emot mänsklighet.

Samtidigt, idag. Presidentvalet i Frankrike. Tänker tillbaka och i ser det oerhörda. LePen med i racet. Hon som kom fram och som med sina ytterlighetssynpunkter möttes med burop, avsky. Nu i fokus och den som utmanar Macron. LePen kvar med sina ytterligheter. Utvisa invandrare – ut från Frankrike. Distansera sig från EU. Rysslandsvänligheter grasserar från henne – påminner därmed om tomten Trump. Känns som ett ödesval. Även om Macron får förnyat förtroende. Skulle då bli den förste som blir omvald åter igen som president. På tjugo år.

Jämför med Sverige. Och ytterligheternas ytterligheter. Intervjun med Fredrik Reinfeldts talskrivare är så tydlig. Där hon öppet sett hur stora partier som Moderaterna och Socialdemokraterna gått i klar riktning Sverige Demokraterna. Inte lika extremt men vägvalen är tydliga! Världen rämnar uppenbarligen. I andan vi mot dom. Skrämmande framtid.