Kulan i luften

 

Frihet och en mycket stor portion av trygghet. Det som utmärker en verklig demokrati med yttrandefrihet och socialt nätverk. Tillgång till att vara ute när man vill – och var man vill. Bland annat i just Sverige.

Men så finns det ju något förskräckligt där österut. Obegripligt. Och fortsätter matas på med kontinuerligt bränsle från rena rama galningar. Tydligt vilken korridor Kamrat Putin är ute efter med sin Röda Armé. Dödar och våldtar, förintar – kontinuerligt. Mariupols sista fäste. Under det där stålverket. Ska bombas till förintelse. Alla de tusentals som finns där under ska uppenbart dödas. Soldater, sårade, kvinnor, barn. Humanitära korridorer är ord som helt enkelt saknas i det ryska språket. Hur tusan kan ett land styras helt och fullt av ondskan och satan i förening.

Avtrubbade. Så känns det också. Alla dessa bilder, alla de där berättelserna har gjort att alltför många inte länge blir berörda. Mer en normal bild av verkligheten. Det fasansfulla som vardagsbilderna. Även barn- och ungdom inmatade med vardagsbilderna som är tillgängliga och säger mer än tusen ord. Så viktigt ha strukturerade och kontinuerliga samtal med dem, så att det inte blir vardagsbilderna från TV som fastnar som det normala.

Vill hem, vill ut i solen. Barnens intervjuer känns långt in i hjärtat. I tunnlarna är också målat orden barn på väggarna. Men de ryska rovdjuren bryr sig knappast. Där mörda står skrivet och ingraverat i allas ögon. Skjuta in i obeväpnade människogrupper har blivit ett uppmärksammat inlägg även i Svedala. Signerat Ebba Busch. Som representerar ett tidigare kristet parti. Nu närmast Sveriges extremistparti.   

Än mer, större trauman, som öses in i de ukrainska huvuden som mött det ryska övervåldet. De som levt bland bomberna, sett döda kroppar, en del ruttna. Förlorat familjevänner och kompisar. Blivit av med hem och saker och ting som verkligen betytt. Och många också som tappat fäder i det brutala kriget. Där många inte ens vet att nära och kära är döda. Inte ännu. Bygga ett samhälle är ett stort jobb, först riva allt det som idag kallas ruiner, är än svårare. Denna ödeläggelse är till och med historisk.

Kortleken som uppvärmning! Blev ganska drygt. Så stationsträningen som följde blev lite grann som löken på laxen. Och så väntade också bara ett och ett halvt varv. Varje gång jag är med på så blir jag nöjd – efteråt. Inte alltid formellt tabata träning. Men gör nytta för en lat kropp.

Inte speciellt mycket ”vettigt”. Klart det känns bra att ha sköljt av bilarna, men inga storverk. Fick till de där bottenhålen i blomlådorna som Kenneth levererat. För blir det mycket blött måste ju vattnet också kunna rinna ut. För blommorna, för träet i konstruktionen.  

Blåst. Som det närmast alltid är nere vid idrottsplatsen. Första hemma matchen för Årsunda IF som nykomling i division tre. Hyfsad publiksiffra. Och hyffsat också att få till ett oavgjort resultat. IK Franke från Västerås var ett spelskickligt gäng. Som också fostrat tre landslagsspelare. Faktaupp-gifterna levererade av Janne. Viktor Lindelöf, Gary Sundgren, Pontus Kåmark. Tre skapliga fotbollkort. Och snart randas hemmamatch mot den motståndare vi haft så mycket mot och tillsammans med. Fast nu kanske inte så mycket Linck kvar i laguppställningen. Generationsväxling. Fast ändå inte. Många av det gamla gardet har de fortfarande kvar. Årsunda bytt ut alla utom Nestor Bernhardsson. Och idag igen – överlägset bäst på planen.

Luleå Hockey. Alldeles för starka för Frölunda. Med eller utan gamla loggan. Nu framme i hockeyfinalen där de väntar in antingen Färjestad eller Rögle. Tufft lär det onekligen bli. Tummarna hålls i norrländskt läge.