Tre poäng!

 

Känns som mycket, mycket långa dagar. Och lär så bestå antal dagar ytterligare. Och när saker och ting då drar igång är det så oerhört svårt verkligen ta del av det som sker. Gör ont på något sätt. Vågar liksom aldrig jubla, oavsett hur saker och ting drar iväg. Det här med att balansera någonstans långt ned i SHL serien tär på precis allt. Statistiskt trodde jag verkligen det fanns en juste möjlighet denna lördag eftermiddag. Inte helt rädd för Goa Gubbar aus Gothenburg. Dessutom hade de ett antal viktiga pjäser borta. Borde vara möjligt inta Bohus fästning!

Och som det startade. Formligen virvlade ut på den blanka isen. Brynäs Tigers. Och det också på hemmaplan. Med en fullsutten hemmahall i ryggen. Fina mål gav också övertaget. Fast fler kunde det ju ha varit. Många goda insatser. Men också antal helt onödiga utvisningar som borde ha städats undan. Helt okey, till och med skönt när full tid signalen ljöd och de tre poängen stannade på hemmaplan. 4 – 1 denna gång och några mål förbättring i målskillnaden. Kan ju också bli avgörande. En lagseger, en finsk Sisu uppvisning.

Finns ju en nätsida; ”Vi som älskar Brynäs”. Där antal inlägg är oerhört plumpa, oerhört fula. Men vid vinstsituationer så kommer de inte från de minst sagt begåvade individerna. Fast naturligtvis gäller motsatsordet till begåvad. Gnällkärringar med koppling direkt på snedtända manliga individer. Fast manligheten torde helt begränsas till hur de stavar namnen. Med sådana fans i ryggen är det en bedrift att kunna plocka poäng – i alla fall! Idag med vinst så sker den här klanen nada i sändlistan. Ett alternativ torde vara att plocka bort dessa gurur helt och hållet. Gnällbältets företrädare.

Kändes också bra. Så länge. Så länge som LHC hade ledningen där nere i Linköping. Men vreds om i HV fördel, innan då det kom en kvittering och förlängning. Där en av alla de där verkligen dyra spelarna i HV  avgjorde och så skördade smålänningarna sina två poäng. Man får liksom inte allt trots at det är lördag afton. Så HVe och fasa. Kampen går vidare, med nerverna i åtskilliga lager runt midjan. Nu två matcher innan nästa lördag. Då vankas på ERP Monitor Arena; Brynäs Tigers vs HV 71. Kan bli tidernas batalj.

Stod över. Lathet, ont i ryggen och samtidigt – kanske lite för tidigt börja nu med risk att förkylningen skulle ta om. Blev hemma istället för att komma ut i träningsgruppen. Åtta stycken hade ju blivit nio om jag kommit på plats. Tabata; I will come. And I`ll really need the training.

Orka vidare efter hockeyn till Göransson Arena? Onödigt. Finns ju inte någon möjlighet att Edsbyns kross av Sandvikens AIK blott skulle upphöra. Klasskillnaden är monumental. Grattis Edsbyn som nu kommer in i nästa omgång. Semifinalspelet. Möjligen med ansiktsmask på någon spelare som klarade sig denna kvartsfinal. Klarade sig från avstängning efter att ha loskat en motståndare rakt i ansiktet! Tre matcher när det var planerat för fem! Fem mot aderton och out for the season.

Hade planen klar. Förmiddag med fika i Österbor. Inget svar, blev inget av. Istället ut på sjön. Fika med så det blev avbrott från promenaden. De två flickorna med sina föräldrar. De mindre med bobbarna så det blev snabba färder ned från rullstensåsen ut på Storsjön. Härligt solsken men ändå kyligt i luften. En ynnest att leva – och så nära.

Så många som samlats på Storsjön. Med intresse för gasande bilar som körde rakbana för rekordsättning. Kom liksom aldrig i clinch med det här. Men desto närmare med de flygplan som landade på sjöns is. Regnade ned ordentligt. Från himlen, fyrverkerier monumentala. Hur djur reagerar? Ingen aning. Men egna katten med säkerhet borta för natten!

Kvällsgäst. Inte vem som helst. Hade ju bestämt själv. Kom en del ånger innan nattsömnen inföll sig. Men härligt få ha Lou i huset.

Medan eländet fortsätter där österut. Egentligen otroligt hur de blå gula i österled klarat av ett helt år från ryska armens övergrepp. Verkar som de har bättre organisation trots att de är betydligt mindre till yta och invånarantal. Om Sverige hade utsatts? Kanske ändå, antal av utbildade officerare som inte räckt till har ju andra sysselsättningar. Så avgörande.

Mello i all ära. Så svårt tända till och känna euforin. Men alla kan ju inte gilla allt, alltid.