Skam på torra land

 

Vilken morgon för mig. Läste Ljusnan på nätet. Men samtidigt vilken morgon det måste varit i tisdags för en ensam mamma med sina tre barn. Redan före sex bröt sig en stor grupp myndighetspersoner in i lägenheten i Arbrå. Slängde upp mamma och barn från sängarna och förde bryskt ut i vätande piketbussar. Eskorterade av andra bilar plus några märkta polisbilar. Uppenbart är familjen ett hot mot Sveriges interna säkerhet!!! Eller hur det ska tolkas när metoder används som tidigare var förenade med klassiska skildringar från Gestapos tid. Går inte rikta kritik mot de som tvingas utföra det här – men vart är samhället åt för håll?

Kvinnan mycket väl etablerad i Arbrå sedan 2017. Arbetat på äldreboendet från 2020 tills besked kom i december 2020. Arbetstillståndet drogs in. En kvinna som klarat sig och barnen på de mycket små inkomsterna. Inte legat någon till last. Som hade ett arbete hon skötte utomordentligt. Omtyckt.

Nu utvisad per flyg från Arlanda till ett land hon saknar medborgarskap till. Ingen förankring. Inga medel, Förhörd där direkt fem timmar. Släpps ut utan boende, utan några som helst försörjnings-möjligheter, inget bistånd. Själv med fyra barn. Är det här det humanistiska samhället vi vill ha? Allas lika värde? Kan dikeskörningen få fortsätta? Mitt i min egen djupa influensatid blev det här något overkligt som formligen kraschade tilltron till viss del av mänskligheten.    

Klart det är en utopi men i alla fall; Tänk om det fanns en karamell som gjorde människan snäll, varje gång de åt en bit, så lät de bli att prata skit. Man borde tillverka ett klister, som lagar nerver när det brister, och lagar synen på en del som bara ser andras fel.

Lite snällhet skulle jag också vilja ha, till och med behöva. För att bli av med den här ihärdiga influensan som belägrat kroppen från i söndags. Det positiva är ju att Elin är tillbaka på jobbet, där nog smittan spreds in i henne. Och från i morgon bitti stiger också Carl-Henrik in i de anställdas skara. För dem tog det ju fler dagar än vad jag fått brottats med.

Några timmars teams uppkoppling runt möjligheterna för sociala företag. Så tydligt vad som saknas! Nu ett åriga utredningen visar tydligt vad i övrigt är att kräva. Ett område att prioritera – men fordras givetvis vilja att också se – och dra slutsatser. Inte först att i blindo dra slutsatser.

Blev en upplevelse att aldrig glömma. Sista timmens webbsändning från gårdagens regionfullmäktige. När det finns taget dokument kring alla människors lika värde, medmänsklighet etcetera. Fantastiskt då att riva sönder detsamma. Snacka bort situationen. Kort sagt snacka skit och hänvisa till något dokument som finns men som inte alls har med det här att göra. Fastnade djupare och djupare i sin lertrampande argumentation. Matar på Diskrimineringsombudsmannens arbete och slutsatser. I idrottssammanhang – självmål. Starkt att tagit plats hos snedseglarna och nu kunna kliva upp i talarstolen med det självklara ordet; förlåt. Peter var namnet.

Att gå baklänges för att sedan ta bort ögonbindeln och ställa sig bakom det självklara. Nu har von den Busch vänt på kappan. Regeringen godkänner den jättelika vindkraftsparken i vår södra kust. Hade blot hälften av de begära etableringarna fåt verkställas så hade elpriset varit hälften så högt. Och hade det främst gällt landbaserad vindkraft – än lägre. Ensidigt har så många försökt sätta fokus på allt möjligt som skulle kunna vara negativt. Men inga konsekvenser alls lyfts fram vid ett nej.

Pengars makt är stor. F d ordföranden för internationella hockeyförbundet. Nu hedersordförande. Schweizaren René Fasel bytt till nationalitet ryss i utbyte mot att få överta ett gigantiskt företag. Har räcker det inte till med ett utbyggt utvisningsbås.

Kanske, kanske ändå. Inte alla länder med sina bästa i mixedstafetten. En kvinna, en man från respektive land. Norge och Sverige med sina bästa företrädare. Hanna skjuter bort ett skott. Samma bana, samma svårighetsgrad. Sebastian missar tolv skott! Fiasko.

Nu skulle det ske. Mobilisering. Länge sedan Willi Railo skrev boken Bäst när det gäller. Ikväll var det dags. Brynäs med kniven mot strupen mot gästande Oskarshamn. Och så vann man också skottstatistiken med 53 mot 24. Men resultatet! 1-7. Klubbens eget agerande som nu formligen pulverserat båda sina två målvakter. Självförtroendet i botten i hela laget. Fritt fall. Förstår – men jag jag hoppade ut från planet gjorde jag det som ett tandem och inkluderade fallskärm. När jag hoppade bungyjump gjorde jag det med kraftigt gummiband runt båda smalbenen. Men Brynäs…….? Nu får jag leta fram datum för kvalserien. Där mardrömmen handlar om förlust, inklusive missa femtio miljoner i TV inkomster, mindre reklamintäkter, tappade nyckelspelare och närmast en omöjlighet trassla sig uppåt igen. En mardröm.