Otto calling

 

Kommer in från England – men är ju tyskt namn. Kommer från rikedom. Vad nu Otto och storm, möjligen orkan, har att göra med rikedom? Strömavbrott, trädfällning, översvämningar. Allt det där som gör en människa så litet i sammanhanget. Väller nu in över västra Sverige, södra Sverige. Men kommer beröra på många olika håll i Sverige.

Här sedan flera timmar regn. Har vi haft minusgrader så skulle allt kommit i åtskilliga mängder snö. Men i natt vänder det väl? Till minusgrader. Och därmed kan det bli en hel del blötsnö. Just nu så himla svårt förstå hur jag ska hantera det parallellt med envisa förkylningen. Som mer eller mindre totalt även har suddat ut rösten.  

Försöker nå Peter. Klart det vore intressant med en personlig betraktelse över hur det ser ut på Fotö nu och under kvällstimmarna. På Fotö kan det inte finnas speciellt mycket som kan skydda vindarnas krafter att nå mot vilka offer som helst.

Otto i all ära. Men mycket större kraft i mina ögon – Ottilia. Egen mammas andra namn. Och hon var onekligen stark. Och i minnet ännu mycket starkare. Men hon använde sin styrka till att bygga, bidra, hjälpa till. Inte till att föröda. Som signalerades sedan länge från Köpenhamn där två stora höghus måste utrymmas. Med risker att husen ska blåsas omkull. Nära, nära. Enes & Saha i Turning Towers i Malmö. Hör ytterst gärna utav er.

Handtag, famntag, klapp eller kyss. Nu omfamnar Liberalerna och Sverige Demokraterna varandra. Igen. Ingen kommer in i vårt fina land som inte har en garantilön klar på minst 33.000 kronor/ månaden. Behövs knappast någon Einstein för att förstå hur det drabbar företagen som försöker få fram överflödet av bären i skogen och få den in i livsmedelscykeln, för de jord- djurägare som med mycket begränsade egna inkomster aktivt sju dagar i veckan försöker få företaget överleva, eller de som vårdar den så viktiga skogen med insatser. Det ej inkomstbaserade företaget och hållbara företaget p g a inkomstläget blir direkt än mer olönsamt och omöjligt driva vidare. Hållbarhetsfrågorna åter igen en rejäl smäll på käften.

Förmiddagsgruppen kring utvecklingen av Bergslaget. Att så många är så fruktansvärt blinda. Området från Gävle och rakt västerut. Det som står för 40 procent av svensk exportinkomst. Men som verkar ha en annan profil. I varje fall i regionala sammanhang! Skärpning. Om ambitionen är att bli bättre, växa, än mer export inkomster in i vårt land, trygga välfärden. Då måste det mest byggas på att låta det starka få möjligheter att bli än starkare. Att inte kommunallagsbyråkratern förstår är en sak – men övriga?

Att göra skillnad. Ställa upp för sina medmänniskor. Klart glad få lyssna in Fariba med kompisar på Radio Gävleborg. Den sandvikengrupp som så osjälviskt ställt upp 100% för att stödja våra ensamkommande flyktingar för att komma in i det svenska samhället. Återigen imponerad.

Fast finns ju en annan sak som förföljer hela dagar. Dagen efter. Kan liksom inte ta in det. Att Brynäs nu ligger på andra plats – nedifrån! Med risk för kvalserie och därmed risk trilla ur! Här borde det finnas en hockeykultur som i sig självt är värt många poäng. Är man verkligen på väg att förskingra bort framtiden? Och inte blir framtiden ljusare av de skitsnackande fansen. De som ruggugglor växer fram vid förluster och helt håller käften när det handlar om framgång. Läktarspelarna-vi-som-kan-allt. Att se resultatet stimulerar till hyllning, eller motsatsen, till gnäll.

Slask i varje fall. Ute inför nattens mörka timmar