Skolavslutning

 

Mycket trampa runt – men mycket lärorikt. Ångrar inte en enda stund. Att tacka ja till Johan Sand och hans kompisars upprop från Fältisarna. Vi var ganska många som träffades där nere mot stationen. För en timmes briefing. Samtal och uppgradering. Men också med mycket stor frihet över var vi skulle vandra, var vi skulle göra oss synliga.

Skolavslutning och ambition att ha ett stort antal vuxna ute. Blev en stor runda i speciellt bostadsområde. Även ner i några källare och guidad från person som kan oerhört mycket. Ned över hela Stadsparken. Runt i Centrum med samtal och iaktagelser. Och guidad runt inne i Rapatacs lokaler. Och få ta del av deras egna åsikter, ambitioner, målsättningar. Väldigt intressant men ikväll utan Moussa. Visar tydligt att vi alla behövs men också at det fordras en del innan en verksamhet per automatik kan bli samhällets byggsten.

Fick också en guidning i standard på byggnader. Vilket skick de är i och borde vara. För någon fastighet måste jag ställa mig frågan; får det se ut på detta sätt utan erinran eller t o m åläggande. Någon fastighet som t o m måste vara märkt med någon form av bokstav. Kanske inte Q – men ändå. Samtidigt; har ju det i färskt minne svaret på min fråga; Får man låt Q märkta hus förfalla? Med svaret;  Vi har ju så många Q märkta hus i alla fall. Apropå att få öronen att trilla av. Avsätts inte resurser för rust och underhåll måste det finnas professionalitet nog att visa hur konsekvenserna kommer te sig.

Rapporten; lugn afton i hela kommunen, i kommunens alla geografiska delar. Hamnade på småtimmarna ganska nära hemmet. Parkeringen vid Ernsta – mot badplatsen. Många var dom, EPA traktorerna. Och de allra flesta hemmahörande från Storvik. Ingen hade åkt över Gavelstigen på grund av vägens enbarmliga beskaffenhet. På Ernsta kvällen lång. En polisiär piketbuss. Poliserna som byggde kontakt med ungdomarna men som också slog ut antal flaskor med sprit. Fast främst – pratade – odlade relationer. Precis som man ska göra!

Lång natts färd mot morgonen. Men har ju privilegiet med sovmorgon. Som inte är alla förunnat. Absolut inte något klagande över de många timmarna. Utan mer tacksam att jag anmälde mig och fick möjligheten ta del av vad som sker – och inte sker.       

Fick under kvällen helt annan rapport också. Mats rapport från Storvik. Han deltog i den folksamling som demonstrerade och gav utlopp för sin och sin egen organisations synpunkter. Lugnt, sakligt och med full respekt. Imponerande och samtidigt ett krav – att kunna vara lugn och saklig. Och även realistisk.

Utgår från att ansvar också innefattar uppkoppling. Och därför att ”mitt gäng” hörsammar morgonens uppkoppling. Det är tillsammans man gör varandra starkare. Och bibringar nödvändigt med kurage.

Ur dagens program. God respons för vad som kommer ske – och måste ske inom Räddningstjänsten. Även där känner jag mig mycket hemma. Raka rör och inte något inlindat. Ärlighet måste alltid få löna sig.

Mat först 23.30 – något annorlunda – men också det med välbehag och välsmakande. Det lilla jag väl tryckte i mig. Finns ju en färdig hackad frukost väntande inom några få timmar.