Ibland går politiska möten fort. Som morgonens. Men då
skapas utrymmen för andra samtal – som idag. Fruktsamma, givande, meningsfulla.
Och det är ju i mötet som idéer får växa fram, vattnas och ibland också
skördas.
Ibland vattnas de också mer externt och återkommer i
frodig form. Också en erfarenhet från idag. Saker och ting kan ta tid. Men utan
att veta vad man faktiskt vill så är det också svårt driva mot gott resultat.
Blir då stundom något impopulär. Men tydlig målbild, god kondition, tydlig kompass
riktning, så brukar det lösa sig på bästa sätt. Så den lilla oron som faktiskt
funnits där får man faktiskt borsta av sig. Saker och ting går alltid lösa om
man har ett gott gäng runt sig som faktiskt också vill bidra. Skulle det istället
handla om Gnäll & Co – då vore vi illa ute.
Tidig morgon för så många elever idag. Så kändes det när
glam och skoj var signalerna från andra sidan gatan. Uppspelta elever så här
näst sista dagen före sommarlovet. Och underbart även för mig att formligen
känna av deras förväntan på det långa sommarlovet.
Det som var likt sig. Konstigt kletiga färgsättningen på
bilen. Geggig av pollen kombinerat av vad som häggen ger. Skulle faktiskt
behöva tvätta minst varje dag!
Bromsade upp i morse igen. Omöjligen åka över sjön utan
att fängslas av den underbara bild som tränger in i näthinnan. Och att det
fantastiska finns just här.
Inbjuden till födelsedagsfest på söndag. Bara tacka och ta
emot när en sjuåring bjuder upp. Enda problemet är att tänka in vad han vill
ha, vad han behöver. Plus det där med storlek förstås.
Long talk. Australia talking. Fungerade väl idag. Och fick
inblick i hur saker och ting ter sig på andra sidan jordklotet. Också där i
allra högsta grad påverkad av pandemin. Som att vara inlåst i sitt eget land.
Återkoppling från framgångsrik företagare. Som var här
tidigt i mars månad men som drabbats hårt av Coronan. Först nu helt på benen så
ger det oss två möjligheten utmana oss själva till framtida
partnerskapsutbyten.
Några timmar kvar på eftermiddagen. När jag landade. Och
över till huset där söder om. Klart jag blev glad när Ilse ville följa med upp
till kyrkogården och vattna. Och samtidigt lärde hon mig igen hur underbart
nyfiken man kan vara på just livet. Utkiken från kyrkan ner mot Fänja och alla
de vita korna kändes såväl för mig som för Ilse. Fixade gravarna och tog
riktningen mot Strandbaden. Glass går alltid hem.
En till slut fruktbar dag gick till sitt avslut.
Inkluderade egna slutsatsen att just idag fick inte datorn ta så stort avtryck på
kvälls- och nattimmarna. Sov gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar