Något gjort - i varje fall

 

Vackert som bara den. När solen står där uppe i himlavalvet och hälsar välkommen till en ny dag, en söndag. Inget regn som vankades. Mer än av SMHI. Men de bryr jag mig mycket mindre åt – det är verkligheten som räknas. Hade ju det väntande söndagmorgonpasset som väntade. Men tog tillfället an med frukost, morgontidning och lite hushållsgöromål. Så vandrade tiden iväg och jag fick till och med bråttom till tabata träningen.

Och den blev tuff. 4,5 minuterspass innehållande två övningar och löpning emellan. Några övningar kändes det lite konstigt med – yrsel. Nästan lite rädd. Men det gick över – hoppas jag i varje fall.

Inget regn. Inte bara gå hem och inmundiga frukost nummer två. Fanns ju en gräsmatta at klippa. Men också ordentligt med äpplen att kratta ihop och sedan med skottkärrans hjälp köra bort. Betydligt mer rätt än att mosa dem med klipparen.

Är man på hugget så. Bara köra vidare. Speciellt häcken som fick sig en sanering. Allt för att göra mig lite nöjdare med dagen idag.

Efter lunchen så blev det lägga bensindunken mellan benen – benen i övrigt uppsatta på vespan. Och vingla iväg upp mot Hyttmarken..En del blev klippt, ganska stor del faktiskt. Annat måste tas med en handklippare. Också det där med pricka-av-listan. Och samtidigt något likartat tillfredsställelse.

En del fotbollsmatcher givetvis. Men inget som hetsade till vår egen idrottsplats. Nu var det väl som bara den. Sandvikens IF. Leder serien på 44 poäng och skuggas närmast på 38 pinnar. I år har vi väl bestämt att inget lag kan hindra rödvästarna från att vandra upp till superettan. Tar laget blott tre poängare framledes så kan givetvis inget lag slå dem.

Annorlunda samtal. Med sina frågor. Bestämt gravplats? Bäst för anhöriga. Och med så många olika boendemöjligheter kan en grav bli en belastning. Fick jag lära mig. Blev inte helt bekväm med att tänka sålunda. Fast säkert finns det något bakom som inte ska negligeras.

Kontroll på veckan. Känns bra att ha en detaljerad kalender ta hänsyn till. Utan aning ingen spaning. Men faktiskt stöd i den egna kalendern. Något märkligt blott ta dagen som den kommer. Manana, manana är ju inte svenskt – blott italienskt.

Kvällningen slöts Vildmarksvägen igen. Anna-Greta och Karin hem efter Lapplandsbilresan. Längre bort än deras Visby resa. Närmast väntar deras Rhodos vecka. Om inget annat kommer emellan dessförinnan.

Sista kvällen med friidrotts VM. Nu visade han enorm kraft. Jakob Ingebrigtsen, norrman. Revanschlysten. Och ett fantastiskt avslutande varv på de där 5.000 metrarna. Klart att Norges sak är vår – när det går bra!