tisdag 29 november 2016

Let the sunshine


Handlar givetvis om ambitioner. Våga spänna bågen och därmed också våga skörda framgång. Inte helt enkelt, skiljer vinnare mot förlorare. Klart jag är Brynäs fan. Och igår öppnade sig möjligheterna att kriga om ett SM guld. Verkar fått ihop ett hungrigt lag, men fortfarande gäller i den idrotten det gamla uttrycket ”målvakten är halva laget”. Och nu stod möjligheten där i verkligheten. Anders Lindbäck hittat hem, Gävlekille med rätt ålder, rätt storlek, stort hjärta och en nivå som de andra två burväktarna inte kan komma upp i nivå till. Nu uttalas ”inte aktuellt”. Kunde inte ha sagts tydligare; Vi går inte för guldet – i år heller! Kanske någon annan gång, något annat år, något annat sekel. Möjligen. Nu när möjligheten har funnits där kommer några målvaktsmisstag inte accepteras av fansen. Från alla de som vill gå hela vägen in.


Det rör sig mycket. På ett heldagsmöte med styrelsen. En hel del ärenden har rullat runt i beslutsmaskineriet flera månader. Så inte så mycket av överraskningar. Ändå är repris och omtag värdefulla – de också. Alltid tillförs något nytt, alltid lite nyanser på ens funderingar.


Att fly från Kumla brukar vara svårt. Men nu verkar 420 komma på flykt. Och flykten går utomlands. I stort sett alla de som är anställda i Ericsons. En gång i tiden ett svenskt företag, numera ett blödande företag som desperat söker sig till lågprisländer.


En rejäl krasch när et brasilianskt fotbollslag i stort ödelades. I en dramatisk flygkrasch. Det som inte får hända, inte kan hända. Men som ändå tydligen händer. Sorg inte bara i fotbollsvärlden.


Flygkrasch på annat sätt förutses nu när rimlighet lyfts fram. Två mindre partiers desperata jakt att införa flygskatter i bara Sverige. För att få skatt på avstånd. Med andra ord ge mindre orter än sämre möjligheter till utveckling. Nu ser det ut som centralistpartierna inte får igenom sitt ogenomtänkta förslag.


Bygga upp – men inte i år. Nedbrunna halmbocken i Gävle skall inte beklädas, inte i år i varje fall. Kanske det svartbrända skelettet ska stå där under tid för att påminna om att det har funnits något där att glädjas över. Under nästan ett dygn.  


Hängde på i planeringsskedet tillsammans med företrädare från vår lokala förening med inriktning fotboll. Imponerad av engagemanget.  Av de målsättningar, ambitioner som spelades upp. Nu när lagbygget ska börja skönjas och ambitionerna sättas. Tydlighet inom varje nedtecknat block. Enkelt säga men möjligen fordras det mest av de som har nyckelpositioner i styrelsen  - att ge ansvar – att följa upp.


Klabbarpar´n. Många som slåss om utmärkelsen. De bakåtsträvare som nu känner framgång när de aktivt arbetat för att punktera verktyget som bär mot framtiden. Kommer med alla anledningar, mer främmande än andra. Rädslan för Region Svealand. Från de människor som inte gjort mycket för att dra samhället och samhällsutvecklingen framåt. Vandrat genom livet med handbromsen ilagd.

Imponerad. Dagens föreläsning från Mikael om Kungsberget, deras utveckling tills nu – och den framtida utvecklingen de kommande fem åren – imponerad. På det berg vi själva drev skidanläggning under så många år – med ständigt stora röda gapande underskott. Rena trolleriet – eller egentligen – enorm kunskap.

Och så kommer vintern närmare. Närmare är också den skridskobana som jag anar ska frysa till nedanför huset. En skridskobana till sjöss på 15 kilometer. Undrar hur många som har den möjligheten. Alla de som arbetar ideellt i föreningen med banan och håller den öppen, vilket jobb! Och till Helena som knäckte idén och lät den förädlas. Starkt jobbat.

Att satsa på nöjda kunder. Förstå vikten av att ge god service, vara tillmötesgående. Också det ett imponerande utvecklingsarbete som Stefan driver på i vårt bostadsbolag. Handlar inte om att vara förvaltande chef, istället pådrivande/utvecklande. Framåtsynt.

Nästan lite legendariska. Jappz redan 20 år för det glada musikgänget. Gänget med musiker som har olika grader av utvecklingsstörning. Och som har en förmåga at sprida engagemang och glädje där de drar fram.  

Betydligt enklare skapa otrygghet än tvärtom. Tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingar, slänga ut ungdomar som fyllt 18 år, förneka dem få hit sina nära. Och nu kommer resultatet. Otrygghet, psykiska sjukdomar, på flykt även här. Reportaget från Sveriges väntrum är en avslöjande skrivning från inhumanism. Säger mycket om vissa personer i beslutandeställning. Känslokalla och utan insikt att se möjligheter utan begränsas av sina (ibland egna) problem. Let the sunshine in.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar