En unken historia att vakna till

Kände nästan röklukten. Så fort det annonserades på. Bocken hade brunnit – igen. Den här gången natten efter invigningen. Det som satt Gävle på kartan känns nu mest sorgligt. Även om nu gärningsmannen kan gripas så mildras ändå inte det onödiga. Idioten tappade visst mössan. Som nu är föremål för DNA spaning.  

Rena rivstarten på den här veckan – också. Känns helt rätt. När saker och ting händer finns det en rörelse. Trampa vatten är något helt annat. Som på en segelbåt, gäller fylla seglen med vind. Så himla mycket som händer och på olika sätt ska hanteras.

Härligt när det finns respekt och ärlighet emellan. Då kan det till och med bli någon form av konflikt/kris – som också leder framåt. Olika åsikter ska alltid få brytas och komma fram till ytan. Det är bara skrämda organisationer som åsikter döljs.

Inte alla gånger det går att få till de där mötena med killarna. Få ta del av deras funderingar, deras åsikter. Hade möjligheter med en av dem idag. Kul. För mig mycket avgörande. Tänk om det gick få det till en tradition.

Nära vän. Sen eftermiddag. Så mycket sanningar och tydligheter hur det är i verkligheten. Sysselsättning, ambitioner, arbete – ett samhälle som håller ihop. Hur vi och dom blir just vi. Hur utanförskap bryts. Jämförde exempelvis ungdomsarbetslösheten i Tyskland med den som vi har. Kanske inte helt överförbart – men säger ändå en hel del. En form av öppna jämförelser – det också. Behöver än mer av kontakter i verkligheten.

Engagemang handlar också om trygghet. Redan i morse på nyheterna lyftes det fram. Fortsatte under kvällen. Det oerhörda som drabbat många ungdomar från andra länder som kommit hit. När vi går från ungdomars integration till något helt annat. Tillfälliga uppehållstillstånd, neka återförening med nära anhöriga. Enkelt ta beslut på regeringsnivå men också slå sönder tryggheten totalt. Att då inte förstå konsekvenserna – ohyggligt obegåvat. Så svårt förstå när samma röster öppet diskuterat att göra barnkonventionen som en lag – och handla tvärtemot.

Vilken utmaning från några dala kommuner. Öppet presentera hur arbetsmarknadsbehovet ser ut. I alla olika yrkesgrupper. Allt för att få förståelsen hur beroende vi är av vår folkmängd. Så at flera förstår allvaret, liksom att vi måste nyttja de möjligheter vi för tillfället har.  Alla ska med – alla måste förstå.

Samtal är alltid viktigt. Fick förmånen att under kvällen träffa ett föräldraråd. Fanns onekligen frågor. Samtal kring det som händer och det som inte händer. Tacksam även här att det var konstruktiva samtal. Handlade mest om att få dialogen först och inte efter tagna beslut. Alltid rimligt tillmötesgå, och naturligtvis de som också är intresserad av samhällsbygget och beredda ta ansvar.

Laddade klart hos mamma. Med de ljusstakar, stjärnor som jag tycker ska vara där i fönstren. Nyttja mötet mellan mörkret och ljuset. Det som framkallar känslor/lugn. Hon kan givetvis inte springa omkring i hela huset utan får se till att saker och ting hanteras över olika timers.

Rena h-vetet. Med på absoluta listan – Aleppo. Finns säkert några fler sjuka områden. Egentligen inte något krig, mer rena avrättningarna. Drabbar alltid civilsamhället. Får allt serverat raka spåret i vardagsrummet.

Misslyckande eller inte. Svårt fastslå. Men för mig själv vore det underbart om Anders Lindbäck återigen skulle dra på sig Brynäs dressen. Spekuleras i media. NHL eller SHL. För min del finns intresset helt i inrikes ligan.