fredag 21 september 2018

Samarbete, förtroende


Engagemanget börjar trappas upp. Aldrig förr har väl valet av talman mött denna mediala uppmärksamhet. Blir det den personen betyder det……den personen istället….. och så den där….. Så egentligen handlar det inte om personens lämplighet utan vad valet egentligen betyder för regeringsfrågan. Egentligen om vilken gruppering som i praktiken låter SD bli den avgörande parten. Känns som att oavsett vad som händer blir liknelsen uppenbar med att måla in sig i det berömda hörnet.


Fortsättning lär följa. Inte minst till röstningen måndag. Svallvågorna därefter blir snarast som en våldsam tsunami. Och så blir det ju en story för så många att försöka analysera. Dramat fortsätter och utklassar Maria Wern.


Slår till ordentligt. Och fäller väldigt mycket i sin framväxt. Orkanen Knud. Visar med tydlighet att naturen kan vara tuff, stark, obändig. Som oftast riktar vädret sin ilska mot väst Sverige. Plockar nu aktivt ned träden rakt över vägarna, klipper strömmen. Skapar rädsla och möjligen panik. Kommer fortsätta österut och ge sig på Gotland.

Ändå är det ingenting mot vad vi också sista veckan tagit till oss från länder avlägset bort. Då så svårt ta till oss, svårt förstå. Som att avstånd gör att vi kan låta bli från att bli berörda. Vi som har ett jordklot, en och samma värld att vandra på.

Nyheter eller något annat. Lång intervju om det som passerat. Nämndens uppdrag till PwC att se på kostnader och intäkter för invandringen. Har noll koll på varför utredningen beställdes. Noll koll på hur den användes. Att göra sensation över detta nu – nyhetstorka!

Återigen en begäran. En begäran om att bistå. När det känns tungt och man vill ha samtal, stöd och möjligen även deltagande i det sista avskedet. Går inte svara ärligt och öppet. Måste få kontakten och se på fördelar, att de vänder sig till någon annan part. En önskan, en vilja, ett förtroende – är ju inte alltid värt något? Livet är ju inte alltid ärligt och öppet – för alla.

Hade målsättning med förmiddagen. Blev inte så att det höll hela vägen. Men något i varje fall. Och fick ihop en form av lista. En del konkret, annat med tydlig inriktning. Känns tryggt tillhöra ett nära gäng som masserar texterna ytterligare. Och som i allt annat, ett lag kan endast byggas i förtroende för varandra.

Lagbygge. Brynäs dam. Inte färdigt ännu. Fattas någon pjäs plus samträningen. Stryk i Jönköping duger nu men kommer inte tolereras i slutet av säsongen. Då gäller det gå hela vägen.

Vägen framåt känns tung. Två matcher kvar och cementbojorna virade runt fötterna. Ikväll stora torsksiffror vid besöket i Kvarnsveden. Siffrorna 1-7 bygger inte mycket till självförtroende. Närmast förnedrande. Blir att knäppa händerna och se framtiden an. Med någon form av uppbyggda positiva förhoppningar.  

Eftermiddagens samtal kändes som en god bit framåt. Att våga ta steget, våga lita på sig själv, våga ta ansvar, våga samarbeta. Utmana med en stark förtröstan att vi kan göra skillnad. Med full koncentration att tala om oss och inte om andra. Tillsammans.

Kanske inte så länge sedan. Ändå känns det väldigt got när Nils-Olov kommer hem på besök. Stolthet över tre killar finns där alltid. Närheten uppskattar jag verkligen. Kanske det finns möjlighet att ta det där steget – någon gång. Innan det gått för lång tid.              

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar