Vilken pärs!

 

Ångest. Inte alls första dagen, men givetvis har det succesivt ökats, fyllts på. Bara erkänna, känts starkt, starkt nedstämdhet. Så här skulle det ju inte alls vara. Det var ju uppåt som gällde. I alla fall för antal månader sedan. Men alltefter så har det gått sämre för att sedan fortsätta ännu sämre.

Så omöjligt ens tänka sig in at det kunde bli så här. Ofattbart. Överlevnadsserien har nu startat. För Brynäs Hockey. Och precis allt som gjorts har ju gjorts fel. Om man tar del av läktarspelarens läktarspelare – Niklas Wikegård. Han som vet precis allt. Plus mycket, mycket mera. Och det finns ju uppenbart utrymme för den typen av personligheter också. En del i hans egenhet, skapa känslor. Vet ju att hans favoritfärger uppenbarligen är svart och vitt.

Var ju upp till bevis såväl för laget, för nya ledarparet, för föreningen och för alla de här fansen över hela landet. Men också – två lag – två kompetenta lag. Egentligen två lag som tippades högt där uppe i tabellen. Och två av de dyraste laguppställningarna. Bottom up eller här istället top down.

Två lag som krigade, till det yttersta. Ingen som sparade på någonting alls. Tittade ibland, stundom inte. Gick bara inte. Ändå första matchen av vad som kan bli hela sju stycken. Och som direkt vandrade iväg till over time. Inga mål ikväll heller i numerärt överläge. Men egentligen ett – när domaren microsekund för tidigt blåst av, då han såg en HV touch på en puck i väntande utvisningsläge. Kameran var dock tydlig, ingen touch men ett givet Brynäsmål som felaktigt plockades bort. Så avgörande!

Förlängning. Fjärde perioden. Sekundrar kvar. Och videogranskning. Mycket lång granskning. Och än längre. Målet ur sitt läge - eller inte. Andra hemmamålet kom då och första matchen i hamn för Brynäs Hockey. Grattis – och skönt.

Vi som vill upp. Ikväll så kanske det var tydligt vilka två lag som kommer få spela för en egen plats i nästa års elitserie. Den matchserien ser det ut kommer stå mellan Timrå vs Björklöven. Och därmed ett Norrlandslag upp i eliten. Det skulle ju vara bra – i alla fall.

Vägen är mödan värd. Resan i elitserien ack så viktig. Trodde det är sammalunda i samhället också. Att vägarna är viktiga. At infrastrukturen är viktigt i hela samhällsbygget. Klart jag ställde antal frågor. Nyfiken, vetgirig eller så intresserad av att få veta om jag själv kunde få vara med och dra strået. Men hoppade tydligen i helt galen tunna. Upprördheten mullrade så starkt. Paff, givetvis. Endast möjligt försöka behålla lugnet. Smälla, smälla, smälla leder ingenstans.

Sakkunnighet rullades in. Mycket tydlig berättelse ritades upp. Och då var det också klart hur viktigt det är med att få pusselbitarna på plats. Många ingredienser här. Ekonomi, tyngder, utsläpp, bärighet, slitage, buller, säkerhet. Klart jag följer upp det direkt. Kontakt idag, samtal i morgon.