Brynäs Hockey!

Alla dagar. Men inte alls alla dagar lika. Har varit oerhört tuff vintersäsong. Hockeyresultaten har inte alls nått önskade höjder. Och avslut än värre. Hamnade ju i den negativa kvalserien. Den där kring nytt kontrakt – eller inte. Och visste ju att ikväll var det dags igen. Brynäs vs HV71. Ödesmatch igen. De här matcherna som speldagar bidragit med egen dålig känsla, helt enkelt mått illa. Idag slog jag undan känslorna och låter dem istället sippra fram kvällstid. Och givetvis kommer de som en störtflod – för vet ju att Wikegård ska finnas på plats. Surmjölkens anfader.

Tidig morgon. Bara släppa in morgonsolen. Känns underbart att omfamnas på det sättet. Och ge sig själv tid. För var åtminstone två timmar tills det var dags för träningen med Helena. Liten frukost och spara den mer omfattande tills därefter. Lite morgonbestyr som gärna fick dra iväg i tid. För litteraturstudierna begränsades enbart till morgontidningen. Som egentligen redan var studerad på nätbilagan.  

Stelt. Men ändå plats klockan 09.00. Helenas övningar och Ninas musik. Den vanliga blandningen. Fast idag mer upplagt som tabata än under gårdagen. Det litet annorlunda – gummibanden. Men ändock för min del mycket lindrigare än gårdagen. Nu hann jag ju också med att dricka vatten.

Planerad förmiddag med valberedning. Men kunde formera vissa synpunkter utan själva mötet. Så nu väntar jag blott på utlovad återkoppling. Hellre snarare än längre bort.

Och så fick jag bilderna. Så j-la onödigt. Den historiska skansen sönderkörd. Kolbottnar sönderkörda. Marodörer med motorfordon som överträtt allt som heter tillåtet. Överlämnade allt till länsstyrelsens kontaktperson. Mycket intressant att se vad som händer härnäst.

Gick låna idag. Gårdagens födelsedagsbarn. Och hon ville med råge. Provade första kontrollen. I det där som är utlagt i år igen. ”Hitta ut” heter utmaningen. Och Ilse fick äran hitta den första i år. Korta ben och en hel del ris – men det fungerade i alla fall. Med engagemang och nyfikenhet – och så då glädje!

Lite klappar på hästarna och så vidare upp i skogen. Hittade vindskyddet nedanför gamla Murputtan. Tussilago, vitsippa, blåsippor. Och så en mängd citronfjärilar. Fika därute i lugnet med fågelsång som accompanjerade. Och en del letande. Kurragömma gick väldigt bra hem. Så mycket att Ilse faktiskt ville stanna, längre och längre – och – längre.

Fick ta till glasslöfte för att få henne med utan negativa uttryck. Och glass, då skall det vara pinnglass. Tydligen smakar det lite mera än paketvarianten. Och det är ju hennes smak som är den helt avgörande.

Kul egentligen. För hon fått smaken för mera än glass. Och ville följa med igen. Blev upptäckts-resande här hemma. Höll verkligen igång. Kanske jobbade emot trötthet. Gårdagskvällen till 21.30, upp och hoppade 06.00. Och det där med lunch sova hade hon lagt åt sidan. I alla fall idag. Men så är hon ju nu tre år och en hel dag! Vad månde bliva.

Fixade frukosten till måndagen. Duschade så där tidigt. Letade efter andra saker och ting att göra. Men sedan måste den ju på – i alla fall. Matchtröjan och sätet i soffan. För när det vankades nedsläpp så gällde det vara på plats. HV-ad skulle egentligen bli resultatet i kvällens så viktiga drabbning.

Och viktigt var det. Varje passning, varje tackling, varje skär. Kändes så gott med ledningsmålet. Men så vände det fort, väldigt fort. Kändes onödigt. Men hoppet fanns där. Vankades ju en sjätte match eller till och med en sjunde. Och så kom kvitteringsmålet! En fjärde period med chanser som växlades fram och åter. Till slut, avslut. Brynäs Hockeys tredje och avgörande! Så himla skönt!!

Intervju med Brynäs tränare. Som oraklet Wikegård spolade ned totalt när personen trädde in i sin nya roll. Och från Brynäs uttalande efter matchens slut; Det här är orättvist! Och visst är det att spela ut HV från finrummet. Pandemi i hela världen. Ändå skulle ett lag ut. De två lag som skulle ut i fjol fick stanna med fribiljett – som jämförelse. Klart att HV borde ha fått stanna kvar. De måste upp igen i finrummet. Fast ikväll sover jag i en Brynäs tröja. Vilken enorm befrielse.