Ytterligare bort

 

Fira eller nostalgi. Radas upp en efter en i stunder som denna. Många gånger har det blivit. Med varierat innehåll, kanske varierat resultat och varierat intresse. Har inte följt upp antalen. Men många äro de. Gruppmötena inom regionen. Idag eftermiddagen hängde jag av någon anledning på med den allra sista någonsin. Åsikter, givetvis. Många. Dock inga möjligheter göra dem operativa, därav nivån på engagemanget. Dock ett enda nämndsmöte kvar innan ridån gått ned helt och hållet. Times goes on. Och som alltid ska en teater ha de allra bästa skådespelarna. Kulturen är viktig och en folkteater till folket.

Borde möjligen varit koncentration på de största utmaningarna som otvivelaktigt handlar om bemanningsfrågorna. Måste kunna ledas och det är närmast omöjligt när mängden hyrläkare och sjuksköterskor får föröka sig – även när det drabbar befolkningen. Och ekonomin – hur nära ett svart hål kan den beskrivas.  

Olikheter finns, absolut. Men likheter och samverkan för än bättre resultat. Uppenbart. En helt gemensam arbetsmarknad. Som södra delen av länet i praktiken fungerar. Landskapet förut norra delen av Uppland, sedan lång tid tillbaka under namnet Gästrikland. Inkörsporten till Bergslaget, den del av Sverige som bidrar med 40% av svensk exportvärde. Och med Gävle hamn som det naturliga navet finns än större möjligheter. Då måste kraften finnas där i landskapet. Nyttja möjligheterna med E16, med Bergslagsbanan. Och få till de södra delarnas kontakter även i kollektivtrafik sammanhang med Uppsala – inte blott ge all energi till E4:an. Ett aktivt Gästrikeråd kan göra mer av skillnaden, den avgörande skillnaden. Fick i varje fall tillåtelsen vara med på förmiddagens sammankomst.

Sammankomst i all ära. I väntans tider. Väntar ivrigt på nedkomsten. Allt fungerar bra. Förutom då att utpekat datum lite grann har passerats. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Ingen resa idag kan mycket väl bli en resa i morgon. Positivt tänk, positivt resultat.

Låser tankarna därmed. Om de får vandra vidare så blir det måhända lite av depression. Varit så mycket av livet. Samhällsengagemang, politiska sammankomster, diskussioner, samtal. Tagit beslutet absolut. Men trott att det finns en del kunskaper, erfarenheter att dra nytta av. Och set den givna rollen där det varit uppenbart hur hela organisationen kunnat hålla samman som en förenad kraft. I det allra starkaste runt ordet verkan, det som är innebörden i samverkan. Fast rollfördelningen uppifrån gav ett helt annat resultat. När det väl meddelades. Avgörande i precis allt och det absolut viktigaste är nyfikenhet och engagemang. Går aldrig dra ut sladden ur väggen. Den måste vara på plats varje dag, varje kväll, varje natt – sju dagar i veckan. Ett sätt att leva.

En stund i varje fall. En stund med närhet till de två flickorna. Oavsett när, var, hur. Alltid kvalitetstid. Fångade in hur den tredje känner sig. Nyttjade Facetime. En möjlighet som ger så mycket tillbaka.

Envist. Håller i varje dag. Förkylningen med någon form av hosta. När den anländer så kan den hålla i närmast till att tappa andan. Alldeles för länge sedan, men ändå inte. Vågar inte gå på tabata träningen med risk att förkylningen slår ut ännu mera.

Öppnar andra luckan. Men inga nyheter. Där serverar Hampus två ansikten, två redan etablerade namn. Inget nyförvärv denna dag. Men han har ju lovat få till ett antal till Årsunda IF fotboll. Intressant.