Glädje - närhet - gemenskap

 

Glädje, närhet och gemenskap. Meningen med precis alla dagar. Fast kanske än mer tydligt under julen. Traditioner. Förändras en smula, ser nog lite annorlunda ut från hem till annat hem. För de allra flesta något positivt från barndomsben. Fast säkert annorlunda då som nu.

Traditioner om var så nära. Julgrisen som skulle slaktas, blodet som skulle röras om. Och efter hängt där antal dagar var det dags för styckningen. Julbaket som var stort, omfattande. Även fejset skulle städas upp, djuren skulle också få känna av att det var speciella dagar i annalkande.

Givetvis skulle det städas upp speciellt i arstun. Högtidsrummet. Som förutom jul/nyår/midsommar nyttjades för födelsedagsfirande samt också rummet där avlidna stod lik innan de efter en vecka fördes fram för jordfästning.

När familjen växte så fanns traditionen kvar. Ända tills det nästan blev omöjligt många. Uppbrottet av traditionen blev ganska smärtsam. Men säkert nödvändig.

Det där med grisfötter tror jag aldrig fanns på vårt julbord. Men givetvis lutfisk. Men det traditionella, egenrulla köttbullar, Janssons frestelse, olika syltor, skinka, korv modell egenlagat. Apelsinris, saffranskaka med saftsås. Och förstås var det glögg, många glögg. Snaps modell jul.

Julgran, givetvis. Omsorgsfullt tagen. Närmast en tävling i at den skulle vara allt vackrare. Ingen dussinvara. Omsorgsfullt klädd. Många kulor som skulle på liksom girlanger som slingrade sig nedåt över grenarna. Och då även tomtebloss. Den gröna gästen som bidrog till stämningen.

Stämningen i arstun förgylldes från öppna spisens värmande och sprakande ved. En inramning som bidrog till speciella julkänslan.   

Alltefter rullades fram Kalle Ankas julafton. Men inget minne de första åren. Kom nog först med Bengt Feldreich. Hans röst som sedan följt med – år efter år. Och fortfarande också gör.

TV programmen kunde alls inte konkurrera. Inte de där åren som fastnat starkast. Karl Bertils julafton och Svensson, Svensson. Eller Tomten är far till barnen – fanns inte ens påtänkta.

Nu ganska annorlunda. Överflödet med julklappar har också förändrats. Till mer måttlighet för de vuxna – men överflödet minskar definitivt inte till barnen. Och det är ju barnens glädje som smittar över och bidrar till den allra bästa stämningen.

Fantastiskt få vara med och se de två flickornas engagemang. Och följa tomten som återigen verkar vara något besläktad med Per-Ewert, på grund av röst men inte alls utseendemässigt. Finns ju också två andra som firade på annat håll men stor förhoppning till att de kommer långt, långt före nästkommande julhelg. När två plus två blir fyra. Sentimentalt, glädjande och förhoppningsfullt. Livet är verkligen till för att leva.

Som på alla mynt. Finns ständigt en baksida. Alldeles för många som lever sina liv på denna baksida. Stundom på grund av alkohol, misskötsel. Men inte alls alltid. Kan vara utifrån svåra förutsättningar, sjukdom eller otur. De som finns och som julglädjen inte riktigt når fram till. Samtidigt som livets orättvisor syns så tydligt i Ukraina. Idioternas idiot tvekade inte ens att skicka robotar över en julmarknad i Cherson. Till och med öppen slakt en julafton av civila.

Antal timmar med lugn och ro. Innan midnatt. Som sedan julottan ändrades till annan tradition förändrades till kyrkotillhörighet vid klockslaget till juldagen. Hade svårt acceptera när det infördes. Men steget till att flera verkligen har möjlighet närvara på. Med dagens teknik torde det vara enkelt skicka arrangemanget digitalt så att de som rent praktiskt inte har möjlighet komma – ändå får vara med i realtid. Att ha möjligheten och ändå avstå är som att gräva en grop för sig själv.