Glädje,
närhet och gemenskap. Meningen med precis alla dagar. Fast kanske än mer
tydligt under julen. Traditioner. Förändras en smula, ser nog lite annorlunda
ut från hem till annat hem. För de allra flesta något positivt från
barndomsben. Fast säkert annorlunda då som nu.
Traditioner om var så nära.
Julgrisen som skulle slaktas, blodet som skulle röras om. Och efter hängt där
antal dagar var det dags för styckningen. Julbaket som var stort, omfattande. Även
fejset skulle städas upp, djuren skulle också få känna av att det var speciella
dagar i annalkande.
Givetvis skulle det städas upp
speciellt i arstun. Högtidsrummet. Som förutom jul/nyår/midsommar nyttjades för
födelsedagsfirande samt också rummet där avlidna stod lik innan de efter en
vecka fördes fram för jordfästning.
När familjen växte så fanns
traditionen kvar. Ända tills det nästan blev omöjligt många. Uppbrottet av
traditionen blev ganska smärtsam. Men säkert nödvändig.
Det där med grisfötter tror
jag aldrig fanns på vårt julbord. Men givetvis lutfisk. Men det traditionella,
egenrulla köttbullar, Janssons frestelse, olika syltor, skinka, korv modell
egenlagat. Apelsinris, saffranskaka med saftsås. Och förstås var det glögg,
många glögg. Snaps modell jul.
Julgran, givetvis. Omsorgsfullt
tagen. Närmast en tävling i at den skulle vara allt vackrare. Ingen dussinvara.
Omsorgsfullt klädd. Många kulor som skulle på liksom girlanger som slingrade
sig nedåt över grenarna. Och då även tomtebloss. Den gröna gästen som bidrog
till stämningen.
Stämningen i arstun
förgylldes från öppna spisens värmande och sprakande ved. En inramning som
bidrog till speciella julkänslan.
Alltefter rullades fram
Kalle Ankas julafton. Men inget minne de första åren. Kom nog först med Bengt
Feldreich. Hans röst som sedan följt med – år efter år. Och fortfarande också
gör.
TV programmen kunde alls
inte konkurrera. Inte de där åren som fastnat starkast. Karl Bertils julafton
och Svensson, Svensson. Eller Tomten är far till barnen – fanns inte ens
påtänkta.
Nu ganska annorlunda. Överflödet
med julklappar har också förändrats. Till mer måttlighet för de vuxna – men överflödet
minskar definitivt inte till barnen. Och det är ju barnens glädje som smittar
över och bidrar till den allra bästa stämningen.
Fantastiskt få vara med och
se de två flickornas engagemang. Och följa tomten som återigen verkar vara
något besläktad med Per-Ewert, på grund av röst men inte alls utseendemässigt. Finns
ju också två andra som firade på annat håll men stor förhoppning till att de
kommer långt, långt före nästkommande julhelg. När två plus två blir fyra.
Sentimentalt, glädjande och förhoppningsfullt. Livet är verkligen till för att
leva.
Som på alla mynt. Finns
ständigt en baksida. Alldeles för många som lever sina liv på denna baksida. Stundom
på grund av alkohol, misskötsel. Men inte alls alltid. Kan vara utifrån svåra
förutsättningar, sjukdom eller otur. De som finns och som julglädjen inte
riktigt når fram till. Samtidigt som livets orättvisor syns så tydligt i
Ukraina. Idioternas idiot tvekade inte ens att skicka robotar över en
julmarknad i Cherson. Till och med öppen slakt en julafton av civila.
Antal timmar med lugn och
ro. Innan midnatt. Som sedan julottan ändrades till annan tradition förändrades
till kyrkotillhörighet vid klockslaget till juldagen. Hade svårt acceptera när
det infördes. Men steget till att flera verkligen har möjlighet närvara på. Med
dagens teknik torde det vara enkelt skicka arrangemanget digitalt så att de som
rent praktiskt inte har möjlighet komma – ändå får vara med i realtid. Att ha
möjligheten och ändå avstå är som att gräva en grop för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar