Annorlunda – på ett så där
högst positivt sätt. Klockslaget som finns kvar inombords och inristat. Fem
minuter över tjugo lördagsafton. Och så var det givetvis frågan om längd också.
Femtiotvå centimeter är inte att förringa. Storasyster Leonie mätte fyrtioåtta.
Vikten är något som känns viktigt. Tretusen sjuhundranitton gram. Inte alls att
förringa. Helt enkelt bra, bättre bäst.
Fast besked kom att hem är
det inte att planera för idag. Först måndag. Skapar många funderingar. Eget
förmiddagsmöte måndag. Finns också två flickor som skulle behöva vara hemma
måndag med sina förkylningar. Och sexton grader kallt utan möjlighet komma in.
I alla fall inte in där han brukar höra hemma. Gäller ringa runt och höra om
Sixten håller till hos grannarna. Fixar inte att svika honom på något enda
sätt.
Mörkerkörning i det svarta
landskapet. Kombinerat med skitig framruta. Kanske till och med strål-kastarlyktorna
var nedsmutsade. Och så dessa långa bilköerna. Lägga sig bakom och ta bort
foten från gaspedalen fungerade helt enkelt inte. Blev vänsterfil mest hela
vägen norrut och vitnande knogar. Hade varit mer avslappnat haft medpassagerare
och därmed kunnat haft en bättre bilkörnings anspänning.
Möjligen vankas tur och
retur redan i morgon kväll. Med stor förhoppning att få se lillgrabben. För
beskedet är just att i morgon – någon gång – ska de tre få byta patienthotellet
i Danderyd mot det privata och hemvanda egna. Där lillen ska få slå rot och
äntligen få träffa sin förväntansfyllda stora syster. När härligt blir
underbart. Fram till nu har närheten fått upplevas med stöd av mottagna bilder.
Fantastiska i sig självt fast givetvis är det den varma kinden, den där
andedräkten, det lilla leendet, ögonkontakten som är det helt underbara i livet.
Kan bli en mycket spännande morgondag.
Några mobilsamtal gick det
få till. Men något avmättade. Uppenbart var det fel ämnen som lyftades fram.
Eller att söndagseftermiddagen hade mycket större värde med något helt annat
innehåll. Dopade mig med den där godispåsen som stod öppen och hade lite
innehåll kvar trots det ivriga ätandet på nedresan. Verkar som jag aldrig
någonsin kommer lösgöra mig från det där enorma godissuget.
Inte så långt i tid. Men
värdefullt i kvadrat. Fick i varje fall i närtid få träffa såväl Ilse som Lou.
Också de två inom avdelning härliga små och nyfikna barn, som måste få växa upp
i en betydligt tryggare värld. Det som starkt hotas genom klimatförändringarna
liksom från en så kallad regering som mest missar utsikten genom att man
opererat sig med bruna linser.
Fredag till söndag. Själv,
närmast övergiven. Men troligen grannar som gripit in och så har dagarna
vandrat iväg utan att hotas av brist på mat och värme. Och nu visade han ju upp
sig. Sixten. Den helt fantastiska varelsen, vår härliga katt.
Poängsättning efter den här
insatsen? Det kan knappast vara så mycket som delades ut. Partiledardebatt när
den är som sämst. Floskeltopp utan något som helst innehåll. Eller om det är
just den här nivån som lockar rösterna till sig. Med kritisk granskning så
punkterades de svullna ballongerna till intet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar