Lite
annorlunda dag, idag igen. Men på annat sätt. Mycket framför datorskärmen.
Gårdagens kommunfullmäktigesammanträde blev på sitt sätt en höjdpunkt idag!
Eller i varje fall; jag kollade igenom väldigt mycket. Stundom rullade bilderna
fram. Men jag sökte också på olika personer. Ville ju ha en bild av hur var och
en – möjligen också politiskt parti – ser framtiden an. Och vad som måste
göras. Lade manken till och försökte verkligen förstå. Lyckades inte helt. Men
bättre prova på, lyssna in – än inte lyssna in över huvud taget.
Olika teknik, olika grad av
tydlighet. Det där att stå i talarstolen är kanske en konst för sig själv? Men
märks så tydligt om det handlar om total inläsning eller om det finns ett
självförtroende bakom. Läsa-innan-till-kunskap kanske är en speciell konstart i
småskolan. Men här var ju alla äldre! Till och med mycket äldre.
Handlade ju om Sandviken.
Ville av inläggen få en förståelse, en bild av vilken riktning vår kommun ska,
bör, behöver vandra. Hade ju förmånen ta del av underlagen. Till och med i
processerna bakom. Men den mer normale kommuninvånaren skulle ju matas hur
kartbilden ser ut som ska vara underlag för färdplanen. Vilka möjligheter vi
har och kanske vilka utmaningar som står där för dörren. Kanske tankarna flög
iväg, för riktigt enkelt se färdplanen – var det inte. Inte alls som att köra
efter en GPS. Som alltid klädsamt om det gick måla upp den där positiva bilden,
med alla möjligheter som faktiskt finns där. Det är nog egentligen den rätta
medicinen. Visa upp de starka sidorna, varför människor ska bo kvar,
alternativt varför människor ska dras till möjligheternas kommun. Annars låter
det falskt; ”Välkommen hit och dela på vårt elände”. Sådana ambassadörer klarar
vi oss gott utan.
Dagens clou. Eller tvärt
emot. Står där med neddragna byxor inför åtminstone hela Sverige. Region-fullmäktiges
nye ordförande. Stor grupp på folkhögskolan som verkligen övat in ett helt
Lucia program. 60 personers idoga övande. Och strax före genomförandet möts av
besked. Ni får inte komma in med Luciatåget. Varför? Lucia en person som inte
vill identifiera sig med ett kön. Människors lika värde. Men inte för en
Sverige Demokrat – förstås. Media snabbt på plats och så kommer de mest
ogenomtänkta bortförklaringar som någonsin skådats. Kändisskap på grund av
inskränkthet? Oväntat? Definitivt inte. Går inte alltid spackla sig utan att
avslöja sitt verkliga ansikte.
Lucia som tradition. Herrn
Falk kan uppenbarligen inte alls sin historia. Lucia av sägnerna utsatt person.
Lucia på dagis. Mycket
uppspelt var såväl Ilse som Lou. Men också förändring från då till nu. Då; missade
aldrig dylika tillställningar som förälder. Också som en del för att bygga
föräldragemenskap. Nu; förbjudet för föräldrarna komma och dela barnens glädje.
Samhället utvecklas – men ibland i någon högst speciell riktning.
Ingen träning, förkylning
finns kvar. Ingen promenad, vindarnas melodi är kyligt starka. Men in virvlar
han förhoppningsvis. In på isen med en kanadensare i Brynäs Hockeylag. På try
out kontrakt. Skriver till vännen John Brioux i Toronto och får hans bedömning
över nyförvärvet Kevin Roy. En gång Brynäsare, alltid Brynasare.
Vackrast idag. Instagram
och Leonie med ljus i håret. Koncentrerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar