Stig - möjliggöraren

 

Kan ju uppleva det här som högst speciellt. Men så läser jag i på olika sätt. Att det varit likartat i stora delar av landet. Det där högst speciella. Veckoslut och en vinterlördag som ler med hela sin välkomnande sol. En dag att bli berörd utav. Samtidigt kommer det ju mera. För det är först i morgon som Alla Hjärtans Dag anländer – mer officiellt.

Orolig natt inför. Verkligt orolig och flertal gånger på väg gå ut i vintermörkret. Men när dörr öppnas så har det blivit steg tillbaka. Gång efter annan. Tappade närmast humöret och tänkte ett tag kasta ut honom. Men det råa hjärtat har jag inte haft, då eller nu. Så Sixten blev inne – natten igenom. Med sitt oroliga katthjärta. Och så småningom somnade han på sängen och verkade ha det skönt.

Tveksam om det skulle bli något. Tveksam om min egen insats. Men med tidig sol där på himlen och gradantalet nere vid cirka tio var det inte mycket fundera över. Bara knalla ut över skolgården och där var det samling. Ett nytt tabata pass. Deltog den nära timmen lång. Klart den egna insatsen kunde varit mer uppskruvad. Nu var det mest att ta sig igenom. Och som alltid – skönast efteråt.

Lite sparad frukost kvar och naturligtvis varmt kaffe. Sätta sig till ro i solens sken, fast inomhus. Befriad från de kalla kläderna var det bara låta värmen strömma in i kroppen.

Sedan blev det mera träning. Men inte ens nu skridskor. Fast sparkar gick ju bra det också. Och säkert rekord av aktiviteternas aktiviteter på sjön. Och som alla andra dagar så underhölls isen förtjänstfullt av Årsunda IF gänget.  De som kör i ur och skur för att ge så många möjligheter till naturupplevelser.

Kommer inte ihåg vilket år det hela startade. Sedan har det löpt på varje år när temperaturen så gett möjligheter. Fortfarande tacksam att jag tog det där samtalet den där gången. Och att jag tänkte till noga vem jag adresserade det till. Ganska givet för mig att jag riktade det till Stig Olsson! Som direkt svarade – ja, vi provar!!! Inte det mer vanliga; vi har inte tid, inte just nu, kan jag få det här skriftligen, kanske om något år, etcetera….Så de som njuter av banorna – skänk en stor och tacksam tanke till Stig som möjliggöraren.

Idag Gunbritt med. Så det behövdes vare sig fikabröd eller mat. Fantastiskt. Men hon hade både och med sig. Fordrades blott lite värme till viss del.

Du gamla du fria idag. Tillhörde Sandra Näslunds hänsynslösa fart rakt nedför den brantaste av de brantaste backarna. Och det utan att ha kunnat vara med på någon enda world cup tävling före dess så plockade hon hem VM guldet. Balans, mod, hänsynslöshet mot sig själv, taktik, känsla.

Hoppet som fanns från hela nationen till de svenska skidskyttedamerna punkterades ganska fort. Idag var vi tillbaka till det mer vanliga. Norska högst upp på pallen.

Dagens höjdpunkt för mig själv. Telefonsamtalet oss emellan där Nils-Olov tydligt sa; Nästa veckoslut planerar vi för att komma hem! Alltså att de blivit av med förkylningarna, att de redan har en tydlig plan och just orden – komma hem. Orden omslöt så skönt och värmde hela hjärtat.