Frida & Emma

 

Faktiskt en minusgrad så där vid sex snåret en lördagsmorgon i slutet av februari. Och synts så tydligt att det var laddat för en underbart solig dag. Got om tid för P4, morgontidning och frukost. Och ett hopp rakt in i Facebook med sin speciella värld. Inklusive de personer som ständigt viker ut sig själva i det mediet. Oftast av outgrundliga anledningar. Känns som deras egna spegel i hallen är helt otillräknelig. Och verkar det som – obotligt!

Hemmavid sökte jag min egen lördagsmorgon trygghet till tabata gruppen. Märkligt alltså att den fungerat i fem långa år nu. Av en händelse möjligen. Men så firma Helena/Mari som övertog dirigentpinnen. Olika övningar, olika svårighetsgrader, olika tröttsamma. Upplevde dagens som inte så där outhärdlig. Men som alltid – skönt när det hela är över.

Kollade ned mot sjön. Fanns ett stort antal bilar där nere. Undrar om de vågar sig ut på isen. Fast det står ju på sociala medier att ena slingan faktiskt är åkbar. Men avstod – respekt. Och idag åter berättelser på nyheterna om olyckor där människor gått genom isen och till och med avlidet. Absolut ingenting att leka med. Kan vara tjock – men i det här vädret – porös.

Konstigt hur vinterskruden förändrats till de öppna markernas vårlandskap. Gått så himla fort. Och om det kommer någon form av ”bakslag”, vet absolut inte. Just nu känns det ju inte alls så.

Hade ju tänkt ta emot Nils-Olov, Simone & Leonie nästa veckoslut med vintermöjligheterna. Men inser att nu får vi bjuda på något annat som förhoppningsvis också kan sticka ut. Visste jag skulle jag inte skriva det, men för tillfället är det helt blankt.

Fingrade lite på tangenterna idag också. Det där uppdraget med framtidsmaterialet tar betydligt mer tid än vad jag hade räknat med. Men sakta går det framåt. Fast så angriper jag detsamma mycket lugnt och utan större hastighet.

Skid VM måste man ju följa. Just skidor är en mycket tacksam TV sport. Och nu när det gäller och vi i vissa lopp har med kompetenta svenska åkare – då måste blicken sitta där klistrad rakt in i TV burken. Och när det gäller handlar det givetvis om damerna. Mycket strul innan silver och bronsplatserna kunde beläggas med svenskor. Frida & Emma, svenska hjältar. Och utan missöden kanske de hade kunnat utmana Johaug ordentligt. På herrsidan var det en ryss som avvisade allt vad heter norsk uppvaktning.

Inte mycket med lång promenad. Men upp till kyrkogården. Känns i alla fall för mig viktigt med att få tända de där ljusen. Tända och minnas. Ger också trygghet.

Fylla på med nya datum, nya tider. Brynäs med corona i truppen får allt flera matcher flyttade. Nya datum, nya tider ska in i den redan fyllda almanackan. Flertal matcher färre än övriga lag. Men också dalande ned till en av de två sista platserna i tabellen. Nu verkar tillgång till kvalificerade läkare viktigare än tillgång till dugliga tränare.