Att vara - eller - att inte vara

 

Hastigt upp ur stolen. Började fundera vilket datum som gäller – idag. Letar snabbt efter någon giltig kalender. Måste naturligtvis få veta om det är första april. Men det stämde ju inte, det heller. Artikeln i Gefle Dagblad påbjuder byggnation där ortens enda och speciella promenadstråk skulle byggas igen! Idag markerat som parkmark. Och förklaringen kan heller knappast vara ”måste ju hitta på någonting att göra”.

Samtidigt. Behovet av byggnation är mycket stort. Fast då måste man ju ha ortskännedom förstås. Två ingredienser ger ett bra resultat: ortskännedom + kunskap. Egentligen självklara krav.

Började redan igår. Digital uppkoppling i en mindre grupp. Inför dagens och morgondagens evenemang. Häftigt hur man kan driva det som vi blivit bortskämda med – kommundagarna. Och göra det digitalt och om möjligt än bättre! Fantastiskt, men då måste det ju finnas teknisk kompetens också. Har ju upplevt tvärt-emot den senaste tiden! Och då handlade det blott om ett fullmäktigemöte!

Linjetalet idag var suveränt. Finns det fortfarande stora A kvar i betyg skalan så måste det direkt utdelas till Annie. Aldrig manus, alltid tydlig, alltid direkt på pucken. Tydliggjorde partiets uppfattning och roll i svensk politik. Tveklöst. Liberal grön röst. Mittens drivande linje. Landsbygdsutveckling, företagsamhet, klimat & miljö. Slaget för vätgassamhället var mycket tydligt. Nollutsläpp när det är möjligt – självklart.

Lunchpaus. Klaras upp galant med närheten till Strandbaden. Inte bara nära, utan också med alltid det bästa, alltid smakrikt, alltid i det mesta. Flera borde naturligtvis hitta ned dit.

Slipsen knuten. Exakt längd. Vitskjorta och mörk kostym. Klädseln måste givetvis passa. För at få vara med och ta ett ljust och minnesvärt avsked av en nära vän. Kyrkobegravning. Ljust och minnesvärt för oss alla som nu går vidare. Men märkligt – fått en tid angiven och så var det en timme tidigare. Kändes konstigt komma in mitt i. Aldrig hänt förut. Skrivit ihop ett kort avskedstal. Kändes gott för mig få framföra mina hälsningar, mina egna ord.

Samtidigt. Så osannolikt. Stark och leverne som var fritt från intag av onyttigheter. Har liksom alltid funnits där. Något annorlunda för personen har alltid haft ärliga uppsåt. Och varit unik nog att kunna behålla hemligheter. I dylika fall borde han varit ett föredöme. Men uppenbart inte haft den uppvaktning som han borde förtjänat.

Livet levs, upplevs, och kommer så småningom ta slut. Levs på olika sätt. Upplevs på olika sätt. Men i mål går vi alla men vet aldrig när och hur.

Lugn afton. Datorn i knäet samtidigt. Och plötsligt – illamående. Mer och därefter vet nästan inget alls. Dryga halvtimmen som något blankt. Innan saker och ting föll på rätt plats gen. Skrev direkt i min oro till Börje. Närmast helt undersökt. Utan att finns felet, felen. Stressande. Blir nog en ny dag i morgon igen! Vet nu programmet. Fortsättningen på kommundagarna ligger där framför mig. Men borde nog ha behövt tabata träningen. Eller då något annat som har med motion att göra.

Vilse i kolan. Går över! Bestämmer mig med starka förhållningsorder – till mig själv. Livet är för viktigt för att inte leva.