Öppna vidder

 

Strålande söndag. Det där vintervädret som är bättre än bäst. När naturen lyser så vit så sprider den oerhört starka känslor. Som att vara en med hela universum. Blev två olika turer ut på Storsjön. Men utan skridskor. Istället utrustad med sparkstöttingar.

Som under lördagen. Så många som hittat ut nedanför den majestätiska åsen som lockar så många personer på utflykter – året runt. Orörd terräng som trolige är den mest skyddade  i hela kommunen. Eller som en klok person sade; Betydligt större våldtäkt på naturen än att bebygga hela Kungsträdgården.  

Is utflykt. Fanns en del med hockeyrör. Men så många som svischade fram med långrör. En investering i hälsa och välbefinnande. Men också lite hårdhänta kontakter – visade det sig på isytan. 

Lugnt och stilla? Kanske inte riktigt med vrålande bilar, dock lite längre bort. Samma ned och uppfart som skridskoåkarna. Men de bilar som jag själv såg och som tog den vägen verkade köra med omdöme. Vilket säkert också krävs för att få polistillstånd. Och det kan ju vara ett bra arrangemang om buskörningen på gatorna därmed skulle försvinna. Och ljud i naturen är ju redan ett diskussionsämne vad gäller vindkraften. Så lite lär det väl gå att tåla. Dessutom cred till alla de som helt ideellt kört upp de här motorbanorna.

Klart det inte gå vara en heldag på sjön. Speciellt inte när det samtidigt går et program som heter Vinterstudion och innehåller skidor – sprint från Ulricehamn. Och idag till och med stafett på programmet. På damsidan ska ju Sverige vara oerhört svårslagna. Speciellt med en Svahn på slutsträckan. Men idag fick även hon kapitulera. Andra plats, men som stora favoriter, en skuffelse.

På herrsidan blev det en tredjeplats. Men överraskande nog genom andra laget. Den svenske världsåkaren Oskar Svensson var här herrarnas skuffelse. Men alla vet att VM ligger lite längre framöver.  

Inte lång tid. Men all tid med henne. Kvalitetstid. Ledsamheter finns säkert. Men de stunderna måste vara väldigt korta. Ilse är helt fantastisk. Och märks på lilla Lou att hon också kommer utvecklas till något helt speciellt. Uppenbart att jag också så gärna velat ha haft Leonie på plats. Tillsammans en oslagbar trio.

Att bry sig. Tacksam att det finns någon som verkligen bryr sig om det nu skulle handla om sinus caroticus syndrom. För när saker inträffar så är det allt annat än angenämt. Och varje gång, vet ju i vilken position.

Morgonen dock enligt as usual. Söndag handlar ju om tabata – när det finns tid för att deltaga. Och idag blev det möjligt, skillnad mot gårdagen. Stel som en frostig pinne – men deltog gjorde jag i varje fall.

Sprider sig ordentligt över hela landet. Mutationen. Och egna länet mer drabbat än andra. En verklighet att förhålla sig till. Kanske eller möjligen. Närmare en vaccination.