Viva Barca

Åh Barcelona. Den heta och vänliga katalanska huvudstaden. Inbjudande, utmanande och med många minnen. För många och definitivt för mig – också. Med sin världskända turist/strövgata, La Rambla. Och så slog terrorismen till med vansinnighetens kraft. Direkt registrerades 12 döda och hundratalet skadade. Siffran döda kommer säkert öka. Slå till mot helt oskyldiga, terrorismens grisiga ansikte. För at sprida rädsla, sprida slutsatsen vi mot dom, dela världen, dela samhället. Göra oss rädda och skrika efter övervakningskameror, betonghinder, poliser, övervakningssamhället, bygga murar.

Skrev redan igår till senor och vännen Farguell. För en uppdatering, vad pågår, vad händer, hur tas det här emot lokalt och nationellt. Och så smäller det till antal mil söder om Barca med fem ihjälskjutna terrorister. Sprider oron som en löpeld. Det här går det aldrig skydda sig emot med hundra procent. Att det ska till något så här innan man arbetar på fortsatta relationer med en gammal vän? Fick snabb återkoppling så det ena kommer ju leda till det andra.  

Förtroende. Igår Försvarsuppgörelse mellan parter som inser att rikets säkerhet övertrumfar politisk diarré. Mellan partier som var överens, partiföreträdare som tog varandra i hand. En av dem ministern som i andra andetag inte ges förtroende. Klart att ”vanligt folk” måste fundera vad som händer.

Gluttade igår på Östersunds resultat. Ledning där nere i Grekland. Sensationen var på gång att fullständigas. Miljonerna på väg rulla in i Jämtkrafts Arena. Men så slog grekerna tillbaka och vann med 3 mot 1. Nu blir det nog en helt övermäktig uppgift i returfighten i Östersund. Tyvärr.  

Grå morgon, grå dag. Gårdagens solsken med härlig värme stängdes in i effektivt filter av konstanta moln. Fick köra hem i regn innan eftermiddagen trängde bort det grå och solen tittade så grant fram igen.  

Hem, men ingen Tore som mötte idag heller. Så jädrans svårt ta till sig verkligheten när den byter ansikte.

Fordras styrka och hög grad av engagemang för att ratta så stort arrangemang. Det som Ann-Helen har ordförandeansvaret för. Pride Festivalen i Gävle i dagarna fyra. Otur med vädret men det är ju budskapet som är det viktiga.

Många frågor som ställs. När ett företag går i konkurs. Ramlar ned på papperet framför mig. Blir alltid konsekvenser och torde bli det nu också. Räknar med att få tydliga svar från professionen.

Ingen Vasastafett för mig. Men kommer givetvis följa killarna med Nils-Olov i spetsen på håll. Ett kompetent lag de ställer på benen. Fast springa starkt förkyld kanske inte är så lyckat. Han kompenserar det väl med ont i ljumskar och rygg!