Hemma igen

Vet inte vad det beror på. Men fullt klart så blir jag bara glad. Varje gång av någon anledning. Positiv överraskning slå på Radio Gävleborg och lyssna in deras besök hos Bernhardssons Årsunda. Initiativ de tar för att visa sitt företag, sin djuruppfödning och därmed också sin köttproduktion. Elin med sitt smittande leende, glada skratt. Ett bevis på att glädje och positivt bemötande smittar. Vet mycket väl hur intensivt de arbetar men ändå sprider de detta enorma engagemang.

Utan att vara pretektionist så inser jag at det finns väldigt mycket göra kring upphandlingar. För att se till att mindre, och gärna lokala, företag kan konkurrera i verkligheten. Ofta stort steg att komma dit. Fordras då at man på upphandlingsenheten kan den lokala marknaden och utifrån det sätter upphandlingarna i konkurrens. Storskaligheten slår alltid ut det lokala perspektivet. Vilket definitivt inte är syftet med lagstiftningen. Samtidigt som jag förstår att det är lättsammare med få avtal, enklare administrera, ger mindre jobb för enskild tjänsteman. Ändå är det att gina helt felaktigt.

Dagen lång – för och emot skarvar i radion. Har försökt kunskapa mig men förstår ändå inte hur personer vill krama och skydda just skarven. Obegripligt. Annat djurtema, viljan att få in lodjur i England igen efter 1.300 år. Samtal om införsel av sex djur från Sverige. Ropen skalla i andra sammanhang; Genetiskt hållbar stam. Fast det kanske bara är inom vårt land det stavas så. Hur nu sex djur skulle bli genetiskt hållbart i England? Men troligen blir det här inget av. Finns jordbrukare med ringa intresse att mer nostalgiskt återinföra lodjuren till ön.    

Helt annorlunda vyer över Carl-Henrik & Elins tomt nu. Träden nedtagna så att processen med bygglov och uppsättning av den där villan kan starta i mer synlig form. Ingvar & Ingemar skickade ned träden snabbt. Nu är det upp till den senare att köra ut virket och ta reda på riset. Röjningen återstår och överlåts med varm hand till Carl-Henrik.

Lunchtime. Och så är hon hemma igen. Mamma efter hälso- sjukvårdsutflykten som anträddes den 13 juli. Blir första natten i egen säng. Känns som det kan komma fungera! Nu kommer ju viss assistans sättas in också. Fast fårdefi8nitivt inte överta de funktioner hon har och även behöver träna vidare på. Men det klarar säkert den professionella personalen.   

Lathet handlar det väl mest om. När det blir så svårt få fart på dököttet – själv. Enklare träna i grupp. Det här med ständig repetition á la tabata, det behöver jag verkligen. Så och i kväll.

En del redan i selen. Med sina tegelstenar. Fick rapport från etiska rådet. Undrar hur den där framtiden ser ut. När beskedet tydligen lämnats som sorti. Lätt då underminera sin egen upparbetade tyngd och respekt.

I idrottens värld. Fair play – i alla fall försök till. I den politiska ankdammen – något helt annat. Uttalandena från såväl Nordkoreas ledare som USAs känns som en lek tonårspojkar emellan. Men är egentligen något mer av kategorin vedervärdigt krig. Hur kan den här typen av typer nå fram till de högsta positionerna!  

Positioner handlar det också om runt i Sverige. Redan nu positionerande inför valet 2018. En del driver sina valkampanjer redan augusti ett år före. Utan någon som helst skymt av ödmjukhet. Så är det nog i verkligheten också. Ödmjukhet är inget vinnande koncept.  

Lite för tidigt ropa hej ännu. Det är mycket långt upp till det där räddande strecket. Tolv poäng nu är en enorm missräkning. Men varför vara negativ en kväll som denna. Tre poäng efter en hemmavinst. Gäller att såväl få med glädjen som viljan att förändra i ett sjunkande skepp.

Sir Mo Farah. Givetvis klart och tydligt genom försöken och tar ikväll en plats i finalen. Sätter den fanatiska åskådarmassan på hemmaplan i extas. Bara genom att visa upp sig.